Nej det är inte mina grannar i mitt söta kvarter jag tänker på.
Inte den välbyggda sikhen i turban, fransiga jeans och Iron Maiden T-skirt på en enstånka Royal Enfield 500 cc och som angör sin garageuppfart, längst in på återvändsgatan, som en gammal dunkande fiskebåt i natten. Jag vill ha sån också, MC alltså. Brittisk 50-tals vintage romantik. Tillverkas ny nu i Chennai. Kostar 30.000 i Indien, hur få hem? Vet inte om dropp-plåt medföljer. Hade en enstånka en gång, NSU 1956? års modell, 200 cc. Rolle vet!
Inte de superkristna amerikanarna som hänger på puben varje happy hour. Sägs det, jag är aldrig där.
Inte den maniskt vältränade tennis-tyskan.
Inte de rara volvosvenskarna och deras sötnosar till barn.
Inte amerikanen som gör covers på Tom Petty och U2, skrålande tillsammans med mig.
Inte min dryckesbror och cykelkompis med förflutet som toppseglare och F1-konstruktör.
Inte den indiske försäkringsagenten som sitter med benen i kors i vita kläder och spelar flöjt på taket redan innan solen gått upp.
Inte den söta frånskilda indiska tjejen från Hyderabad som längtar till California för att kunna leva ett normalt socialt liv.
Inte tysken tvärs över gatan som spelar en orytmisk och tondöv marschrock på sin elgitarr om kvällarna.
Ingen av dem stör mig, alla roar.



Jag tänker på grannarna runt landet Indien. Indien gränsar geografiskt till ett tungt gäng.

I norr i Himalaya
Nepal som numera har ett framröstat maoist-styre, inklämt mellan Indien och Kina. Maoisternas uppror bidrog till att avsätta kungen 2008. Mount Everest ligger i Nepal som är ett fattigt land även efter asiatiska mått. I Himalaya där den automatiserade informationstekniken uppfanns för många hundra år sedan. Med stora roterande bönekvarnar som kan presentera hundra gånger fler böner for the Devine än en människa utan hjälpmedel kan.
Kina är där eller Tibet om man är petig. Kina som är den stora skräcken för Indien. Kineserna anses burdusa, brutala och buffliga och farligt framgångsrika. There is some pleasure in China, but no love! Kriget 1962 med Kina lever starkt i indiernas minne. Kina erövrade ett område efter böljande strider som Kina vann. Att säga att gränserna är omstridda är en rejäl underdrift.
Bhutan ligger lite längre öster ut, också inklämt i bergen mellan Kina och Indien. Ett kungarike som har en liten befolkning, ett lustigt statsskick och som bara tar emot begränsat med turister.
Afghanistan, som under åren trampats av alla imperier, finns på vissa kartor med en liten, liten tamp som nuddar Indien. Uppe i Kashmir där gränsen är suddig och omstridd.

I nordöst
Bangladesh som nästa helt innesluts av Indien. Som hette Östpakistan. Ett resultat dels av delningen av det brittiska Indien i hinduisk och muslimsk del: Indien och Pakistan 1947. Dels av frigörelsen från Stor-Pakistan 1971. Ligger fattigt, vattnigt och farligt i deltat där Ganges och Brahmaputra flyter samman och når Bengaliska viken. Indien var aktivt inblandat i splittringen av Pakistan med trupper 1971. Folkmängd som två förenade Tyskland.
Burma eller Myanmar sträcker sig längre österut och söderut mot Indokina. Landets namn är ett litet aber i sig; militärjuntan kallar landet för Myanmar sedan 1989 men oppositionen anser att juntan inte hade rätt att byta namn och håller fast vid Burma. Olika namn i olika sammanhang i resten av världen. Aung San Suu Kyi, symbolen för Burmas demokratiska opposition har suttit i husarrest till och från sedan 1989 då hennes parti vann de första fria valen på 30 år. Kina slår sin lovar runt landet eftersom det är nyckel till goda hamnar och havet på den sidan. Burma är ett av världens mest korrupta länder.

I Söder
Sri Lanka, paradisön som stundtals varit ett helvete av inbördeskrig. Tamilska tigrar i minoritet mot singaleser i majoritet. Inbördeskriget är slut, för den här gången, 2009. Indien var inblandat som fredsbevarande styrka ett tag – vilket ledde till att dåvarande PM Rajiv Gandhi mördades av en kvinnlig självmordsbombare utsänd av tigrarna.
Maldiverna. I havet i sydväst finns ett antal andra små paradisöar som lever på turismen. Maldiverna där hotet är bortspolning av alltihop när stigande havsnivåer sveper bort landningsbanor, hotell och stränder.

I väster
Pakistan. India’s evil twin. Den separerade siamesiska tvillingen. Ärkefienden. Broderfolket. Bin Ladens sista hem. Har kärnvapen. Har en vinglande statsapparat. Trappar upp vänskapsbanden med Kina inför nästa akt, vad det nu kan bli. Kashmir, som hamnade i kläm mellan Indien och Pakistan redan vid delningen 1947, är såret som inte läker, stenen i skon som alltid skaver, det mörka samvetet fullt av nationell prestige och övergrepp som inte riktigt tål dagens ljus.
Vi det senaste bombdådet i Delhi nu i veckan, kom första erkännande-mailet mycket riktigt från en adress i Kashmir. Över tio personer som köade utanför högsta domstolen i Delhi fick sätta livet till i ännu ett sadistiskt bombdåd. Ett 70-tal är skadade, många i ben och fötter med amputation som enda möjliga behandling. Som om det inte räckte; idag rekord-dränker monsunregnen Delhi totalt. Bilar, motorcyklar och rickshaws vadar fram på gator som är kanaler. Det är tungt för Delhi att vara huvudstad just nu tror jag.

I det stora kvarteret i världen, där Indien bor med sina grannar, är det stökigt och de flesta grannarna stör snarare än roar.

U2 hyllar Aung San Suu Kyi så här i Walk on från All That You Can't Leave Behind, 2000:

You're packing a suitcase for a place none of us has been
A place that has to be believed to be seen
You could have flown away
A singing bird in an open cage
Who will only fly, only fly for freedom

Walk on, walk on
What you got they can't deny it
Can't sell it or buy it
Walk on, walk on
Stay safe tonight

And I know it aches
And your heart it breaks
And you can only take so much
Walk on, walk on