
Ett under har skett i det indiska samhället idag, 27:e augusti. Skall det bli startskottet på en nyordning, där många bördor kommer att kastas från det indiska folkets axlar?

När Anna Hazares fasta nu är inne på den tolvte dagen sammanträder hela det indiska parlamentet i ett extra insatt sammanträde för att diskutera team Annas förslag till kraftfull lag mot korruptionen.
”Diskutera?” skriker folket på gatorna, ”ni har diskuterat i 42 år. Vi vill veta vad ni kommer att göra, kära slingerbultar till politiker”.
”Parlamentet måste anta en resolution, en avsiktsförklaring, som visar var varje indiskt parti står i frågan. Det är vad ett parlament förmodas göra! Så att ni inte har glömt på måndag vad ni lovade i lördags.”
Politikernas roll som själlösa präster i parlamentets tempel är över. ”Ni kan inte bara prata procedurfrågor och förgylla era egon, med pratkvarnen på autopilot, ni måste ta ställning, ni måste agera, visa vilja!” Protesterna börjar under eftermiddagen övergå i firande i övertygelsen att allt är klart.

Efter sju sorger och åtta bedrövelser kommer till slut resolutionen som uttalar stöd för det kraftfulla lagförslaget. Flera gånger har angivits nya tider för när parlamentet skall anta resolutionen. Ingen av tiderna har hållits. Har det kanske att göra med den indiska tidsuppfattningen? IST Indian Standard Time. Jag återkommer gärna till den någon gång när allt lugnat ner sig.
Resolutionen antogs utan formell omröstning och sedan ajournerades kammaren. Lite oklart, på det där typiska indiska viset blev det. Omröstning med acklamation ersattes plötsligt av det lite oklara ”thumping of desk”. Hur bindande blev det? Alla verkar trots allt tolka det som att Hazare vann!
Information, rykten och desinformation har fyllt luften denna sista skälvande dag av Anna Hazares fasta. Hans blodtryck börjar nu falla och pulsen stiger. Under dagen har humöret åter pendlat mellan hopp och förtvivlan för det Indien som de tre senaste århundradena har plundrats två gånger.

Först av engelsmännen, sen av sina egna. Korruption, fusk, mutor och svarta pengar har pumpat miljard efter miljard från folket in i utländska bankkonton.
Anna Hazares kampanj har dragit politikerna i håret och fötterna, schaktat och pressat politikerna till ett beslut. Och han har vunnit hela folkets sympati och stöd. Nu kommer politikerna så klart att slå sig för bröstet och berätta att de minsann gick i täten, hela tiden.
Anna Hazartes seger över politikernas motvilja och saktfärdighet, politikerna verkar inte kunna ens stava till ”s-k-y-n-d-a p-å”, kommer inte att utrota korruptionen. Men – och det är det viktig – det är ett första steg på vägen i en helt ny riktning.
Jag har besökt det lokala centret för Hazare och inte bara tittat mycket på TV senaste veckan, live-sändningarna som är ganska röriga. Times Now är den kanal som sänt 24*7 från Hazares läger i Delhi. Deras nyhetsankare nummer 1: Arnab Goswami har gjort ett djupt intryck på mig. Han har kört stenhårt i 12 dygn nu. Utan TV och den informationsspridning, debatt och belysning som TV i det här fallet har genomfört, hade inte historien kunnat vändas.
“The revolution will not be televised”, som Gil Scott-Heron en gång uttryckte det, känns alltmer fel.

När jag sett Anna Hazares första klunk äppeljuice, kanske i morgon bitti, när jag vet att hans fasta är bruten, vet jag att historia skrivits i kväll. Det kommer att bli ett jävla liv på stan i natt när världens största demokrati – Indien - firar! Kommer det att slå guldfirandet efter Cricket-VM till och med?
Själv firar jag med billigast möjliga indiska whisky - man vill ju dela gemene mans villkor.
den 27 augusti 2011 17:17