På åttonde dagen av Anna Hazares fasta mot korruptionen är det fortfarande dödläge mellan Kampanjen mot korruption och regeringen. Anna blir lite svagare för varje timme och stödet för honom och hans kampanj växer också timme för timme. Chicken race, front mot front är det just nu. Förhandlingarna har börjat, men det finns ingen trust mellan parterna.

Och i detta Indien, de oändliga diskussionernas land, vill alla vara med och ha en åsikt. Inte alltid om korruptionen och vikten av att bekämpa den med det ena eller andra kraftfulla lagförslaget. Diskussionen handlar rätt ofta också om själva diskussionen. Ni vet; politisk diskussion handlar inte alltid om konkreta krav. Den handlar om symboler och semantik och hur allianser smittar och vem som egentligen har rätt att yttra sig.

Just nu är det några som tycker att Anna Hazare har fått för mycket utrymme. Och utrymme har han fått. Här är Libyen och Tripoli en liten notis på sidan tre. Allt annat är Hazare. Ungarna ropar slagord, snacket på jobbet och framför allt TV tablån handlar bara kampen mot korruptionen.

Det tyckarna riktar in sig på just nu är att Hazares kamp mot korruptionen är en medelklassgrej. Både det adlade etablissemanget i den politiska klassen och de intellektuella till vänster skäller om att kampen är så typiskt medelklass. Tyyypiskt!

Den politiska eliten som gjort politiken och administrationen till ett gigantiskt mut-kalas är så klart lite ovan att ifrågasättas så massivt som nu. Eliten menar att de som dragit igång kampanjen saknar respekt för den indiska konstitutionen, den parlamentariska, representativa demokratin och de unga obildade förstår inte hur ett land skall regeras. Menar att medelklassen är bortskämd och har vant sig vid att det går att få sin vilja fram. En curling-medel-klass som tror att man kan ändra allt bara så där. Nej här har vi demokrati så håll käften!

Den politiska vänstern skäller också om att upproret mot korruptionen är en medelklassgrej. De menar att Hazares kampanj tror att ett lagförslag skall ändra allt, och undrar varför inte kampanjen också tar sikte på storföretag och frivilligorganisationer. Sitting on the fence! Dessutom är det väl så att uppror skall starta i djungeln och vara blodiga och maoistiska! I vänsterns anteckningar är det inte kontorsråttor, kioskägare och taxichaufförer eller lärare som startar uppror. Skäms på er på er bortskämda medelklass, håll er till manus! Och hur fan kunde ni ta patent på det här?

Nålen snurrar på de vänsterintellektuellas moraliska kompasser! Deras elektroniska fotbojor piper när de försöker bryta sig ut ur dogmerna. De tänker säkert: ”Fan, fan, fan, det skulle va’  jag, som ledde kampen mot korruptionen.” Dom sov sött på sin post när stormen kom! Eller var på chock-turism i djungeln med Jan Myrdal.
 

Nej, nu skickar jag snart min chaufför att köpa en sån där vit Gandhi-mössa och ger mig ut och demonstrerar med de andra medelklassarna. De fromma, hederliga, hårt arbetande medelklassarna.

Går det att vika en av ett A4-papper kanske? Skiss bifogas!