Fastan för ett Indien fritt från korruption är nu inne på sjätte dygnet. Anna Hazare har gått ner några kilo till men är pigg. Ramila Maidan, som är en stor öppen yta, mitt i centala Delhi fylls med fler och fler människor. De som hoppades att folk skulle tröttna och att allt skulle lugna ner sig verkar inte få rätt så här långt. Det finns de som står bredvid och tar varje dipp i folkmassan under 20.000 som en indikation för att denna ”urban picknic” bara var en rolig grej och nu har alla tröttnat. Men de verkar inte få rätt.

Under lördagen var det fint väder och det gjorde att många valde att delta i protesterna och folkfesten runt Anna Hazare. Annars är det ju monsunperiod och när det regnar kommer det rejält med regn och det är roligast att vara under tak. Men på lördagen var det mest fint och protesttorget fylldes. Till regeringens besvikelse.
Det serveras mat och vatten och te. Det sjungs allsång och spelas tabla och fiol i smågrupper runt scenen i mitten där Hazare har sin säng och sina närmaste. Talkörer skanderar hejarramsor riktade mot regeringen och Congress-partiet som leder den.
Men den enda flaggan som flyger är den indiska trefärgade; saffransgul, vit och grön och med ett blått ”chakra” i mitten. På natten sover folk där de kan; på gräsplättarna, på parkbänkar eller direkt på gruset. Att folk sover här och var är i och för sig inget uppseendeväckande; indier är specialister på att sova i bilar och stolar och på trottoarer. Folket på Ramila är en riktig mix. Gamla och unga och folk från det stora landets alla hörn och även indier i förskingringen, från grannländerna.
 
Hazares massrörelse är en rörelse utan riktig organisation eller pengar. Jag menar medlemsavgift och stadgar, program och årsmöte. Den hålls samman av ganska breda krav som ”tillåt vår hungerstrejk” eller ”gör om lagförslaget”. Det kan växla från vecka till vecka allt eftersom ronderna i matchen avlöser varandra. Den hålls samman av en värdegrund med paroller som ”Vi vill ha ett Indien fritt från korruption”. Den hålls samman av ett ledarskap som framstår som verkligt kopplade till folkdjupet om man jämför med de indiska partierna. Och framför allt; de har en symbol, en ledare som är ren och inte drar sig för personliga uppoffringar. En representant som alla kan lita på.
Hur skall regeringen agera nu? Vänta ut rörelsen iskallt och syniskt eller kompromissa med den för att tillsammans bygga en gemensam startpunkt mot korruptionen.
”Ni vet var vi är och är välkomna att prata med oss” säger Anna till regeringen.
Antalet deltagar på det indiska frihetstorget och runt om i landet är en del av positionerandet och uppbygget av kraft inför kommande förhandlingar.
Det gamla ledarskapet i Congress ser trötta ut, förstår inte vad som händer i Indien och hittar inte facit. Famlar efter gamla lösningar på nya utmaningar.
Är det dags för det oprövade kortet att åka upp på bordet? Är det dags för ”Indiens kronprins”, den yngsta generationen Gandhi att ta över i Congress? Är han av rätta virket? Är det dags för Rahul Gandhi?