En stor asienresenär har avslutat vad som verkar vara hans sista äventyr. Jan Myrdal är en gammal man nu och kroppen kommer nog inte att orka med flera svåra resor. Synd, för han har kastat ljus över många intressanta förhållanden i Asien genom åren. Ibland har ljuset varit onyanserat rött eller onyanserat rosa, romantiskt, eller kastat långa svarta skuggor på honom själv. Som med hyllningarna till Pol Pot och hans sinnessjuka mördarregim. Men ljuset har flödat starkt och självständigt som från ingen annan i Sverige. Unik.

I sin senaste bok redogör han för en resa i den indiska djungeln under rubriken Röd stjärna över Indien. Titeln är så klart en lek med titeln för Edgar Snows Röd stjärna över Kina. Myrdals bok är inte bara en reseskildring från Indien. Den är också en ganska rörig pyttipanna gjord på hela Myrdals världsbild. Barndomsminnen, Indiens historia, gamla vänsterdebatter, analyser av imperialismen och långa citat från Marx, Engels, Lenin, Ho Chi Min, Mao Zedong, tankar på ålderdomen och döden serveras, on the side, till huvudrätten som är en skildring av Naxalitrörelsen.  Dock inga romantiserande referenser till bonderepubliken i Kampuchea. I den mån det förekommer referenser till Kina, är det en hyllning till Mao och hans röda revolution. Inget om efterbörden i form av ofrihet och förtryck, på landsbygden eller i staden i dagens Kina. Eller om det, Gud förbjude, finns en koppling mellan Mao och dagen förtryck i Kina.

Indiens elände

Bokens skildring av det skriande eländet på den fattiga Indiska landsbygden, klass- och kastförtrycket som drabbar de lägsta i samhället avslöjar inget nytt, men är angelägen för att vi skall förstå desperationen hos de fattigaste indierna. Och för att vi skall förstå vilken rutten människosyn som fortfarande styr delar av den självgoda indiska eliten.  Myrdal skriver att eländet är lika djupt som när han skrev Indien väntar 1958. Men riktigt så är det inte. Även om antalet människor under fattigdomslinjen är förfärande stort och barnadödligheten är vidrigt hög i många områden så har det skett en utveckling till det bättre. Nu är inte det en viktig sak eftersom alla inser att det är en mycket lång väg till ett jämlikt Indien utan stora öppna sår i samhällskroppen. Hans resa handlar mest om de kastlösa och det som slarvigt brukar kallas stamfolk och deras lite avlägset liggande områden.

Markstölder

I de områden där Naxaliterna är mest aktiva finns en utbredd markstöld från de fattiga byarna. Det finns en lag som tillåter myndigheterna att köpa land rimligt billigt för det allmännas bruk. Så är det i Sverige också. För vägar och andra samhällsnyttigheter. Den möjligheten utnyttjar politiker i Indien på alla nivåer. På så sätts förses delstaten eller distriktet med mark som sedan säljs dyrt och utnyttjas privat för tomter eller för gruvdrift. Mellanhänderna som är politikerna eller deras släktingar tar vinsterna och de redan fattiga bönderna blir lurade på sin rättvisa andel. Markstöld som i en gammal västernfilm, till och med de betalda busarna och mördarna finns där. Parallellen med vilda västerns indianer är rakt igenom stark. Myrdal nämner indianparallellen på slutet när han spekulerar om utfallet av Naxaliternas kamp. Som vi vet var det inte Sitting Bulls eller Geranimos folk som vann kampen om marken och rättigheterna i västern.

I stamfolkens områden i Indien är sveket mot de fattiga monumentalt och möjligheterna att få rätt i ett rättssystem där korruptionen styr, är mycket små.

Naxaliterna som tar till våld och försöker skapa befriade områden får stöd av vissa delar av lokalbefolkningen. Som i sin desperation inte ser några andra vänner.

Röda glasögon eller samhällsanalys?

Att tolka de mest förtrycktas desperation som en blivande Röd stjärna över Indien är en präktig överdrift. Vad nu den röda stjärnan skall betyda. För många indier är skräcken för ett expanderande Kina stor. Myrdal som ju kallar sig marxist gör ingen ordentlig analys av produktivkrafter och produktionsförhållanden och hur de har ändrats över åren. Från 1958 till exempel. Indien har fått en ny roll i en numera global arbetsdelning på teknikområden som ingen ens visste namnet på 1958. Sammanhangen i världsekonomin ser annorlunda ut nu och hur påverkar det Indien nu och de närmaste tio åren? Hur påverkas utvecklingen av alla de unga indiska välutbildade studenterna från olika kastbakgrund? Vad leder den framväxande rörelsen i städernas medelklass mot korruptionen? Vilka konkreta ekonomiska reformer behöver de fattiga världen över? Hur påverkar städernas snabba tillväxt den sociala utvecklingen? Det skulle vara en uppfriskande läsning om Indien.

Så vad fick jag istället på 160 sidor?

Ganska kul:

En omläsning av Järnhälen av Jack London. De fattigas rättvisa kommer att ta tid och drabbas av återkommande bakslag.

En gammal knäsvag mans tankar om att inte kunna skita utan hjälp i djungeln och att känna sig ensam inför döden.

En inträngande skildring av förtrycket på den fattiga landsbygden i Indien.

Ganska trist:

Ett inåtvänt analyserande om vem som sa vad i lagstiftningen i Sovjetunionen på 20-talet! Hur alla skäggiga gubbarna i den marxistiska himlen skall tolkas om man vill vara den sanna, sanna riktiga kommunisten! Vilket är det finaste man kan vara i Myrdals värld. Hur Naxaliterna verkligen stått rätt i alla sekteristiska strider om hur Mao skall tolkas! Ett tes-tuggande som man inte sett maken till sedan 70-talet. Den bakomliggande tanken är att det är bara blodiga bondeuppror i en djungel som räknas. Den bakomliggande tanken är att en finjustering av de kommunistiska principerna plus ordentligt med våld är lösningen där vi alla skall uppgå i det politiska Nirvana som för all framtid löser mänsklighetens problem. Vem riktar han sig till?

Är det historiematerialistisk analys eller är det bara enfald, sentimentalitet och revolutionsromantik mitt i bildningen och lärdomen? Nu ligger det ju inte i Myrdals natur att erkänna att han har fel. Jag får väl hoppas att han fortsätter skriva i tio år till för det är ganska kul att ta del av de flesta av hans tankar och underförstådda värderingar. Om inte annat som en historisk spaning över den tid som flytt. Eller À la recherche du temps perdu som Jan Myrdal säkert skulle uttrycka sig. Som den franska vinsnobb han är.