Grälsjuka hopplösa egenintressen
Det är i början av Augusti och parlamentet har samlats till sin monsuntermin. Jag lyssnat till de gamla oxarna till politiker som grälar med varandra på TV. Jag ser ingen skammens rodnad på deras kinder för att hälsovården för barn och mödrar har så stora brister. Jag ser ingen skammens rodnad på deras kinder för att korruptionen de göder hotar att kväva ett helt land, som vatten i lungorna. De bladdrar om att de minsann är valda och att inga aktivister skall komma här och tro att de kan påverka.
De skriker i munnen på varandra men har inget att säga. Debatten är på sandlådenivå. De skyller ifrån sig och på varandra. När de ställs mot väggen för grova oegentligheter är svaret alltid: ”Men han då? Han gjorde samma sak och ännu värre!”
Som Judit i TV-reklamen hemma i Sverige: ”Vem är han då, vad är det för jävla skitregel”.
Partierna har förvandlats till röstköpsmaskiner och fordon för egenintresset. För den egna plånboken, den egna familjen, den egna kasten. Nepotismen är inte utbredd, den tränger undan allt annat.
De tänker: Demokrati är att mitt gäng får bestämma om allt och alla andra tvingas se på.
Folket tänker: Demokrati är att vi väljer någon att representera allas våra intressen. Att hitta det gemensamma.

Men ändå - det rör sig
Men ändå – något har hänt: Chefsministern i Karnataka har tvingats avgå, inte skjutits, inte kuppats bort, men tvingats avgå. Fredligt och i god ordning. Han var en första rangens rufflare.
Men ändå – korruptionen är på allas läppar. Anna Hazare, den gamle kämpen, kommer att starta sin hungerstrejk mot korruptionen i mitten av Augusti. När Indiens Independence Day firas. Han kommer att dominera nyhetsflödet någon vecka. Kan det tända hoppet igen?
”Jar svälter mig till döds mot korruptionen”. Han kommer att få mycket sympati, för här i Indien är det den svagaste som vinner!
Men ändå – många av skurkarna tvingas skaka galler.



Världens yngsta folk
Hårt arbetande människor här i Bangalore är trötta och skäms över sina mutkolvar och kommer inte att finna sig att vara röstboskap i långa loppet. En ny generation som har självförtroende växer upp. I Indien är var tredje invånare under 15 år! Det är en av landets stora tillgångar. En jättelik arbetskraftspool. Hälften av invånarna är under 27 år! I glesbefokade Sverige med arbetskraftsbrist, är motsvarande siffra 40 år. Det är tonåringarna som håller igång allting här. De glada, nyfikna och entusiastiska barnen som är världens bästa matematiker. Fler och fler finns i städerna och de blir mindre och mindre en del av det feodala och mentala förtrycket i landsbygdens byar.
En ny generation som deltar i demokratin och en ny generation politiker med rena händer.
Så måste det bli!


Skolbarn i byskolan med lärare och åskådare                                  Foto: C Westberg