Yoga i Indien – Här-och-nu eller där-och-då?


Utan att fundera så mycket på det har jag anmält mej och börjat på en yogakurs här i Indien. Man skall aldrig försitta chansen att bli en bättre människa, det är aldrig för sent.
Yoga och Indien ett självklart par. Mystiken och andligheten är några av Indiens starkaste varumärken.
Jag tillhör generationen som minns Beatles och deras meditationsguru, upplevt hippietiden och har vänner som bokstavligen åkte till Indien för att hitta sig själva. Jag hade det heliga indiska tecknet OM målat på väggen i pojkrummet i pastorsvillan på 60-talet. Det satt mellan stora peace-tecknet och affichen med Einstien. Så såg det ut. Det var väl inte direkt så populärt hemma, men jag stod på mig. Pappa tyckte inte om det och sa att det var hedendom. Jag satt på golvet med benen i kors som jag sett att de gjorde. En hindu i baptistkyrkan – jag förstår honom nu.
Det var länge sen yoga var något konstigt eller uppseendeväckande. Långsamt har nyandligheten blivit rumsren. I samma tempo tappar svenska kyrkan greppet om själarna. Mindfullness, Yoga och Meditation är numera något som även stressade västerlänningar i medelåldern eller uttråkade hemmafruar håller på med. Utbrändheten skall motas i grind, prestationsförmåga skall höjas, bli mer närvarande och sånt! Det är fint som fan och en medelklassig statusmarkering! Och nu är det min tur.
Det är inte lätt att hitta en bra sammanställning på de ekonomiska resultaten för yoga-branschen; omsättning, ägande, vinst och sådant. Då blir det väldigt mystikt och svårt att tränga genom. Frågan gnager lite i bakhuvudet.
Guru- och yoga-industrin i Indien, eller med indiska rötter, är en stor business runt om i världen. Gurus åker runt som rockstjärnor och lever inte bara på youghurt och nötter. Kör BMW. En del av dem har nästan kommit upp i samma klass som Dalai Lama och får representera något slags världssamvete på en del stora politiska toppmöten och säga kloka saker.
Google ger 690 miljoner träffar tillsammans på orden Meditation +Yoga + Self development. Jesus ger än så lika mycket; 690 miljoner. Gandhi bara 96 miljoner.
På Amazon ger ”Meditation + Yoga + Self Development” träff på 100.000 boktitlar medans exempelvis Fishing eller Bicycle ger hälften; 38.000 titlar. Frågan är om det blir Self Development eller Shelf Development av alla dessa böcker i ämnet.
Nu kom jag i alla fall igång med yogakursen. Det var gansk enkelt och rakt på sak. Samling 18:00 efter jobbet. Vi håller till i samlingsalen på en lekskola i ett centralt bostadsområde i Bangalore och sitter på golvet på en stor matta. Invävt i mattan står det Art of Living och Jai Gurudev. Vi är på övervåningen och det är varmt och luktar lite svett. Barnen leker en trappa ner och sorlet blir så där som när man somnar till på landet i hängmattan mitt på dagen. Ljuden som säger att inget ont händer, alla är lugna och glada, somna bara du! Vi skriver in oss och får en lapp med namnet om halsen.

Tio personer; sex kvinnor och fyra män – indiska kulturtanter, olika yrken, byggingengör, reklamare, IT-människor och jag är den enda västerlänningen och känner ingen. Förväntningarna är olika. ”Koppla bort allt jordiskt”, säger en kvinna. ”Bli av med huvudverken”, en annan. Själv vill jag få en teknik att träna tålamod. Kursen kostar som mycket annat i Indien - ingenting; 150 kr för 25 timmar på 6 dagar. Genomgångar om teorin blandas med praktik under kvällen i ett bekvämt tempo. Som på en jägarkurs eller i bilskolan. Gurun har vita kläder och ständigt vitt leende. Korslagda ben uppe på stolen. Vi på golvet, håller oss på mattan. Han säger att vi inte skall analysera, bara ta in. Här och nu! Men verkar han inte väldigt ung? Ja Herre Gud - Indien är ett land som sköts av tonåringar och barn. Han ser lite ut som Mr. Bean. Utstående öron, plirar lite med ögonen, vaggar på huvudet och ler medan han låter budskapet sjunka in. Säger kloka saker. Verkar snäll. Lärde mej att de heliga orden OM och Amen och Shalom är samma funktion. Bara en sån sak. Där slöts cirkeln med dej pappa. Nu sjunger förskolan där nere igen. Susandet från våra andningsövningar blandar sig med barnens sång. Klockan är halv nio, borde de inte sova nu? Här och nu.
Enkla förhållningsregler:
Kom i tid, delta på alla träffarna, ge dig hän 100% och gör så gott du kan!
Ingen sprit under kursveckan – skall nog gå bra!
Ingen tobak under kursveckan – slutade snusa för snart ett år sen!
Ingen ”non veg” mat under kursveckan – borde inte vara problem, det finns vegetarisk här!
Drick mycket vatten – enkelt. Men det värsta:
Inget te eller kaffe under kursveckan – här får jag kämpa på! Kaffe som är så gott!
Hemläxa varje dag – andningsövningar – frågor att fundera på.

Stretchar, andas i rytmen, slappnar av, sjunger Om, ligger still, försvinner bort lite.
Jag mådde bra när jag kom hem efter första kvällen ganska sent, avspänd efter andningsövningar och avslappning. Så till den milda grad avslappnad att jag nästan drog axeln ur led i sömnen i sängen och vaknade förvånad och lite skräckslagen. Axeln halkade tillbaka med viss smärta efter några sekunder och jag kunde somna om. Tur att det var vänstern, nu funkar det bra igen. Det händer mej ibland.
Det kanske är så med mej:
Be mej inte slappna av – då faller jag isär, det är spänningen som håller mej uppe!
 

I morgon är kursen slut och vi ska luncha ihop. Knytis – så nu måste jag slänga ihop nått indiskt illa fort. Sist av allt ska vi få träffa grundaren Sri Sri Ravi Shankar i hans ashram utanför Bangalore. Sen blir det nog en kopp kaffe hemma! Vem vet kanske ett litet glas rött också?