Del 3: Premiärminister Manmohan Singh. Gammal är äldst i det moderna Indien  

En av de stora i världen
Manmohan Singh heter han, den mystiskt leende gamle mannen med blå turban och vitt skägg som är Indien premiärminister sedan 2004. Han syns nu och då i TVs nyhetssändningar tillsammans med de andra storpolitiska profilerna vid olika toppmöten runt om i världen. Den indiska politikens gammelsmurf. Ja jag vet, gammelsmurfen har röd mössa, inte blå. Singh leder alltså världens största demokratiska land. Han fyller 80 år nästa år och alla undrar nu när kronprinsen Rahul Gandhi (även kallad The Clown Prince), Sonias grabb, skall ta över.

Singh har med sitt ekonomiska förstånd och pragmatism bidragit till att lyfta den indiska ekonomin med moderniserande reformer. Han predikar också alltid att Indien måste lära sig att leva med att det finns 150 miljoner muslimer i Indien, som en minoritet, och att i längden kan inte Indien och Pakistan misstro varandra. Ett samarbete i hela regionen är vägen framåt. Inkluderande Iran, Irak, Afghanistan och Pakistan säger Singh. Ganska tungt gäng av länder om man kan få ordning på dem.
Han figurerar inte heller i korrupta sammanhang och kan tänka sig att premiärministerns kontor också skall underkastas de nya föreslagna antikorruptionslagarna. I opposition mot de egna partikollegorna som inte vill ge antikorruptionslagen så starka medel. Om det har att göra med hans sikhiska bakgrund, som hyllar hederligheten, eller om han lyckats dölja sina egna lik i garderoben vet jag inte.

Indien största demokratin i världen
Det kan så klart diskuteras vad som är demokrati och inte. Räcker det inte med majoritetsstyre och val till ett parlament. Nej, det måste finnas rättssäkerhet även för minoriteter och medellösa, yttrandefrihet och en del annat som gärna glöms bort när vi pratar demokrati eller inte. Men i någon mening leder ändå premiärminister Singh världens största demokrati.
Till årsskiftet 2012 blir vi 7 miljarder människor på vår planet. 15% av av alla människor på planeten Jorden bor i Indien som har drygt 1.1 miljarder invånare. Indien som fortfarande är tvåa i folkmängd efter Kina som har 1.3 miljarder. Men Indien förväntas gå om och ha flest invånare runt 2030 eftersom befolkningstillväxten är större i Indien än i Kina. Den unga befolkningen tas också som intäckt för de optimistiska prognoserna att den indiska ekonomin kommer att växa snabbare än Kinas de närmaste 15-20 åren.
1.1 miljarder slukar alltså enkelt några andra stora befolkningar om man jämför:

• EU: 456 milj
  USA: 298 milj
  Ryssland: 142 milj
  Brasilien: 188 milj

Allihop ryms i Indiens stora totala befolkningstal.
Felmarginalen för den beräkningen är några tiotal miljoner. Felmarginalen är några svenska befolkningar hit eller dit!

Sikhismen – en liten religion i gudarnas land
Singhs turban signalerar att han är Sikh och han tillhör en religiös minoritet, sikhismen, i Indien. De dominerande religionerna i Indien, gudarnas land, är som alla vet hindismen med drygt 80% och islam med runt 12%. Indien är världens näst största muslimska land.
Sikhismen är en liten religion i sammanhanget och bara 2% av Indierna bekänner sig till den.
Geografisk hemmaplan är Punjab i norra Indien där sikhernas heliga gyllne tempel Amritsar ligger.
För att uttrycka sig slarvigt tror sikherna på en Gud, som muslimerna och de kristna. Och de tror på reinkarnationen, som hinduerna. Det är en jämförelsevis ung religion som uppstod på 1500-talet. Sikherna är kända för en speciell uppsättning kläder och assessoarer, 5 K:
Kesh - att inte klippa hår eller skägg.
Kangha - att bära en kam av trä.
Kucha - att bära kortbyxor.
Kara - att bära ett armband av järn.
Kirpan - att bära sabel eller kniv.
Dessa symboler är kopplade till en djupare mening i sikhismen och dess syn på relationen mellan människor och relationen mellan människan och Gud.

Sikherna och riddaridealet
Man ser tydligt vem som är sikh och inte och klädkoden genererar alltid en del diskussioner om huruvida man kan vara klädd i turban och köra buss i Göteborg eller om man kan få bära kniv i New York.
Men i Indien står sikhernas rykte högt i kurs. Sikher påstås vara modiga, starka och pålitliga. Därför försäkrar mina indiska kompisar att de gärna plockar upp en turbanklädd sikhisk liftare en mörk natt i obygden, utan att tveka – medans andra liftare får stå kvar vid vägkanten. Den påstådda pålitligheten och krigarhedern har gjort att Indiens ledare ofta omgett sig med sikher i sin personliga livvakt. Men det finns gränser även för sikhernas trofasthet. Det var Indira Gandhis egen sikhiska livvakten som mördade henne 1984 efter att hon låtit armén inta och skända sikhernas heligaste: det gyllne templet i Amritsar.
Sikhernas sammankomster präglas också av jämlikhet över klassgränserna och även mellan man och kvinna. Hyvens människor i en ojämlik värld alltså. En lustig detalj är att nästan alla manliga sikher heter Singh. En manlig sikh får tillnamnet Singh i samband med inträdet i den vuxna sikh-gemenskapen. Singh betyder lejon i flera asiatiska länder. Som i det thailändska ölet Singha eller i Singapore.

Det ekonomiska undrets arkitekt
Premiärminister Singh har en lång akademisk karriär bakom sig; studerat vid Oxford och Cambridge, sen professor i internationell ekonomi vid olika indiska toppuniversitet. Och som expert och teknokrat: Riksbankschef och finansminister. Finansminister blev han 1991 och fick då ta över ett Indien på gränsen till ekonomisk bankrutt. Den ekonomiska modellen från mönsterlandet Sovjet var då helt dödförklarad (efter en döfödd zombi-existens på 75 år ) och Indien famlade efter nya vägar framåt. Som finansminister förenklade han skattesystemet, avreglerade näringslivets spelregler och bekämpade inflationen. Snart nog kom den slumrande elefanten Indien på fötter och sedan mitten av 90-talet har ekonomin gått som en raket. Den senaste ekonomiska krisen 2008-2010 märktes knappt i Indien.
Singh och Sonia
Singh förespråkar en blandekonomi med delat statligt ansvar och fortsatt liberalisering av de delar som inte hör hemma i statens ägo. Men landet har fortfarande lång väg att gå på många många områden. Som den förlamande fattigdomen i vissa regioner, barnadödligheten och avsaknad av hälsovård för folket i de fattiga områdena. Singh har startat de hittills mest ambitiösa programmen mot fattigdomen med statligt nödhjälpsarbete i bästa Keynes-anda. Framför allt på landbygden där nöden är störst under lantbrukets lågsäsonger och arbetslösheten skapar akuta hungerproblem.
Det var en överraskning att Singh till sist blev premiärminister efter att Congress-partiet vunnit tillbaka makten 2004 från Hindunationalisterna. Sonia Gandhi som var, och är, Congress-partiets ordförande lämnade ifrån sig PM-posten till Manmohan Singh.

Vem skall ta över?
Rahul var för ung och oerfaren 2004, men nu måste snart Singh ge sig – han fyller 80 nästa år. Och då tippas Rahul ta över som PM. Det stora valåret i Indien är 2014 och tills dess måste successionen vara klar.
Rahul har utmärkt sig som social aktivist i medierna där han kämpar för böndernas rättigheter i markfrågor bland annat, ofta på plats ute i byarna. Nog så brännande område. Men frågan många ställer sig är om det är från hjärtat eller om det mest är mediashow. Han syns alltid i rätt sammanhang vid rätt tidpunkt, men vad han egentligen står för är mera grumligt. Vi får se! Spännande!

"No power on earth can stop an idea whose time has come"
Victor Hugo (Citat i Singhs installationstal som finansminister)