Den som hamnar i en ny kultur eller ett annat land ställs inför viktiga frågor. Vad tycker jag? Varför tycker jag? Vem är jag? Vilka värderingar har jag? Det är stora frågor och den som inte ställt sig såna frågor tidigare får en hård match. Inställningen till det gamla och det nya landet hamnar antingen i beundran för det nya och avsky för det gamla eller tvärt om.

I en ny kultur är det lätt att tappa omdömet och bli antingen-eller. Sällan balans och både-och. Utlandssvenskar har klassiskt klagat på skattetrycket och sossarna och beundrat de kontinentala dryckesvanorna. Skattetrycket, sossarna och spriten var tidigare som ett mantra bland utlandssvenskar och betydde: “Jag har varit ute i världen, så jag vet!”  Lite hackande på den svenska tråkigheten och hyllandet av det diffusa begreppet osvensk, ingick också i den klassiska utlandssvenska repertoaren. Ännu en markör för samma budskap: “Jag har varit ute i världen, så jag vet!”
I Indien är älska-allt-indiskt-linjens slutmål en västerlänning som blir mer hindu än alla andra hinduer. I värsta undantagsfall en egen grym gudom med inhemsk fanclub som överste Kurtz i Conrad's Heart of Darkness eller Coppola's Apocalyps Now.

Vi som är svenskar i Indien klagar på Indien och hyllar Sverige. Ibland med rätta, ibland av slentrian och utan reflektion. Här är topplistan av indiengnäll och mina egna reflektioner, utan att bedöma rätt eller fel:

1. Hur kommer det sig att starten av den nya Metron i Bangalore drar ut på tiden år efter år?
Uncle Robert’s kommentar: Det tog 20 år att färdigställa den första linjen i Londons tunnelbana, från projektstart till invigning. I Sverige kan SJ inte längre köra tågen efter tidtabell eller underhålla tågnätet. I Sverige har vi borrat en tunnel i en ås i Halland i 23 år, när den beräknas vara klar 2015. Då är inte projekteringstiden på 17 år inräknad. Allt till en kostnad i pengar och miljö som ingen längre orkar minnas.

2. Varför kan den indiska regeringen inte göra något åt den låga läskunnigheten i Indien?
Uncle Robert’s kommentar: Den svenska skolan som har de allra bästa förutsättningar i världen i form av insikten om framtiden, finansieringen osv, levererar sämre för varje år.

3. Varför vill inte indiska regeringen göra något åt korruptionen?
Uncle Robert’s kommentar: Den största korruptionsskandalen i Inden; Boforsaffären, hade svenska rötter. Byken skulle tvättas utlovade Sten Andersson. Är det någon som minns var den tvätten hänger? Kanske Olof Palme? Men han svarar inte längre.


Att vi är tråkiga och inte osvenska och har höga skatter och inte super lika belevat som andra folk är OK att säga!
I mina kommentarer prövar jag ståndpunkten att vi svenskar är:
1. Odugliga på att planera och genomföra saker
2. Är lite trögare i knoppen än andra
3. Är fula fiskar
Det är nog inte riktigt OK att säga! Det är ju de andra som är så! Eller hur?

Narayana Murthy, kallad Indiens Bill Gates beskriver den pratiga delen i den egna indiska kulturen så här:

"Actually, there are two hilarious concepts in India.
One is called MAFA—"Mistaking Articulation For Accomplishment."
The second is that when we say, "All is said and done," what we really mean is, "Everything is said and nothing is done." Like it or not, we are a debating society."

Där är jag överens med kritikern till 100%.

Nu har KL smugglat hit Västerbottensosten till midsommar. Tack för det!
Hustrun är här och hade OP med sig.
Det börjar ordna upp sej om inte skatterna var så höga....