Religion som företeelse har inget syfte eller mening. Den uppstår ur tomma intet som svaret på frågor som inte har några enkla svar. Den uppstår som svaret på vårt medfödda behov av rituell gemenskap. Den uppstår som svaret på frågan om meningen. Meningen med livet, världen eller döden och lidandet. Sällan som svaret på meningen med godhet eller kärlek. Har ni hört någon säga: “vad är egentligen meningen med kärleken”?
Religioner uppstår, sen tas de såsmåningom över av ett eller annat intresse eller själva samhällsordningen. Som en spegelbild eller en spegelskärva av samhället.

I hinduismen, som omfattar 80% av befolkningen i Indien, mer eller mindre renläriga, finns ett centralt begrepp som de flesta av oss hört talas om: Karma! Den som är tillräckligt gammal kan inte ha missat John Lennons Instant Karma’s gonna get you.

Idén med Karma är att du får tillbaka det du gör. Onda och goda gärningar samlas på två konton. Ett plus- och ett minuskonto. Insättningar som samlats på kontona betalas ut vid lämpliga tillfällen. Jag gillar idén! Den talar till rättvise-ivraren i mej och jag tror inte att jag är ensam om att känna så.

Dessutom finns andra delar av hinduismen som tar avstånd från materialismen och ytligheten och bejakar de andliga behoven i en människas liv. Fine!

Det finns ett annat, knepigare begrepp också: Dharma! I mina lutheranska ögon är det roten till mycket elände i Indien. Grundidén är att alla har ett manus eller öde man skall leva. Om man lever det manuset på ett bra sätt så kommer man att återfödas i en högre nivå i återfödelsens kretslopp. I en högre kast. Idén om Dharma är armeringen i den vedervärdiga betongpyramid som är kastsystemet. En bomullsplockare skall leva en bomullsplockares öde. En smed skall leva en smeds öde.
Det finns säker en del teologiska förklaringar som kan berätta att detta är bara symboliskt och att manuset består av omtanke, sanning, ödmjukhet osv. I en romantiserande västerlännings ögon kan det se ut så kanske. Likt förbaskat! Dharma är som en osund kombination av “Skomakare bliv vid din läst” och “Du får kalvstek i himmelens höjd”. Ödestron ligger som en våt filt över den fattigaste delen av Indien. Social rörlighet, som var den borgerliga revolutionens avbrott mot stillastående adel och feodalism, främjas inte av Dharma.

I de 3.000 kasterna i Indien vet alla precis vem som är över och under, på millimetern. Gift dej i din kast, lev med din kast, rösta på din kast och ha inga andra ambitioner.
Om du nu är så lyckligt lottad så du betraktas som tillhörande en kast. Flera hundra miljoner i Indien är kastlösa och har till för inte så länge sedan betraktats som smuts. Ickemänskor.
Den indiska regeringens arbete med att kvotera in kastlösa och underpriviligierade till statliga jobb har haft det goda med sig att de högre kasterna fått se att de oberörbara är människor som man kan leva och samarbeta med. En stor pedagogisk uppgift som tagit generationer att genomföra.


Nu, i det moderna Indien, kan man få ett bra jobb på meriter och kompetens. Om man flyttar till stan och har rätt utbildning vill säga. Då finns i alla fall chansen att bryta ödestänkandet.

Leve de fria skitiga städerna, ambitionen, det hårda arbetet och de fria människorna!


You will eat, by and by,
In that glorious land above the sky;
Work and pray, live on hay,
You'll get pie in the sky when you die

Joe Hill 1879 – 1915 (avrättad)