Indisk bakgrund. Ett försök att förstå hur Indiens samhällsliv hänger ihop. Del 2. Partier: BJP och Hindunationalismen.

Perioden 1991 - 1998
Efter mordet på den indiske partiledaren Ravji Gandhi 1991 var Congress-partiet i svårigheter.
En period av nyorientering följde, bort från det ekonomiska sovjetsystemet som varit Congress kompassriktning. 

Året är 1991 och sovjetsystemet kollapsar totalt och staten upplöses efter nästan 70 års existens.
En liberalisering av Indiens ekonomi påbörjas under premiärminister Narasimha Rao som i sin regering har en viss Manmohna Singh som finansminister. Han blir designern av det indiska ekonomiska undret och såsmåningom Congress nya premiärminister vid återkomsten till makten 2004. Jag ber att få återkomma till det längre fram.
Några år av nyorientering leder såsmåningom till att Congress förlorar makten 1998 till Bharatiya Janata Party (BJP). Det samlande partiet för den moderna Hindunationalismen.

Folket i Indien hade fått nog av Congress som blivit mer och mer av ett korrupt maktparti. Demokratin fungerade, det gick att byta regering, men vad fick Indien istället?

Hindunationalismen
Låt oss titta på nästa viktiga kapitel i den indiska politiska historien; Hindunationalismen.
Försöken att befria Indien från britterna tog sig många uttryck under första halvan av 1900-talet. Det vi känner bäst är så klart Mahatma Gandhi och hans icke-våldsväg; satyagraha som ju satte scenen. Men det fanns andra strömninga också.
Muslim League bildades tidigt på 1900-talet som ett verktyg för att tillvarata den muslimska minoritetens intressen på den indiska subkontinenten. De blev pådrivande vid delningen 1947: ett Indien och ett Pakistan.

Hindunationalisterna under befrielsekampen hade sin rot i de högsta kasterna i Indien. De bildade organisationer både för att motarbeta den kristna missonen och britterna. De förkastade Gandhis ickevåld. De hyllade Hinduismens kulturarv och förnekade att Islam var en äkta del av den indiska kulturen. Indien är det land som har världens näst största muslimska befolkning. Islam har ju bara funnits i Indien lika länge som kristendomen i Sverige. 1.000 år vad är väl det?
Mitt emellan dessa båda; Muslim League och Hindunationalismen, stod Gandhi och han fick också den breda massan av indierna med sig. Hindunationalisternas centrum RSS (Nationella Frivilliga Patriot-organisationen, fritt översatt) var från början en halvmilitär organisation. De bidrog i befrielsekampen, men under religiösa fanor och var drivande i delningen, liksom Muslim League, av det brittiska Indien i två: Pakistan och Indien.

Mordet på Gandhi och andra våldsdåd
Den politiska Hindunationalismen har en serie tunga våldsdåd bakom sig. Stödet till Hitler från RSS under andra värlskriget, under motivet; Hitler är emot Englands styre i Indien, är en rejäl plump i protokollet. Det finns en del andra skumma mytiska trådar mellan Hindunationalisternas hyllning av arierna, antikt folk i Indien, och den nazistiska rasbiologin. Hindunationalismen är ett ganska spretigt träd med allt från den aktivistiska massrörelsen RSS med sina uppemot 6 miljoner medlemmar till historiker a la Götiska förbundet som hävdar att Indien är alltings vagga. Däremellan en folkrörelse som sysslar med arbete bland de fattigaste och engagerar många vanliga indier.


Det mest kända av alla våldsdåd är mordet på Gandhi fyra månade efter befrielsen 1948. Gandhi ville att Indien skulle hålla sitt löfte att betala en stor ersättning till Pakistan, som avtalat, efter delningen.
När Gandhi mördas var det hindunationalister som höll i pistolen. De firade på gatorna och delade ut godis till barnen när beskedet om Gandhis död kablades ut till en chockad indisk nation. Fredsprofeten, som själv var en from hindu, mördad av sina egna för att han ville leva i fred med alla; muslimer, kristna, buddister och siker. I fred och respekt med de höga kasterna likväl som de kastlösa som han kallade Guds Barn.


RSS och BJP i nutid
På senare tid misstänks också RSS ligga bakom stormningen och rivningen av den gamla Babri-moskén 1992 i Ayodhya. Hinduiska fanatiker stormade och rev Babri-moskén från 1500-talet därför att det legat ett hinduiskt tempel på platsen tidigare. Alltså tidigare än 1500-talet. I efterspelet till stormningen utbröt religiösa strider där 2.000 personer fick sätta livet till. Kommissionen som undersökte saken namnger även förre premiärministern Atal Behari Vajpayee, från BJP, som ledde Indien under 1998 -2004 efter att Congress tappat makten. Ett av de stora bidragen som Vajpayee gav världen under sin regerinstid var testet av den första indiska atombomben.
BJP och National Democratic Alliance, NDA, högerblocket runt dem, får en del av sin näring ur kritiken av globaliseringen. Och kritiken av oss västerlänninga som kommer till Indien med vårt White Man’s Burden förakt och brist på respekt för det indiska, våra pengar, vår sprit och vår dekadens. Det var bättre för – ju förr dess bättre, är det konservativa högerblockets innersta tanke. Men det är en myt. Det var verkligen inte bättre förr. För vissa var det nog bättre men inte för flertalet. Hatet mot muslimer och det ensidiga hyllandet av det hinduiska slår så klart rot här och där. Hata är lätt – men leverera är svårt.

Congress tillbaka 2004
2004 var Congress och Manmohan Singh tillbaka vid tömmarna på den indiska oxkärran. Han är på många sätt en beundransvärd person. Hans citat om en framtid där ”one can have breakfast in Amritsar, lunch in Lahore and dinner in Kabul” visar på än annan väg än hatets. Hans väg är ekonomisk tillväxt och samarbete mellan Indien, Pakistan och Afghanistan...