I dagens Indien slutar bollywoodfilmen med en kyss. Som hos oss på 50-talet. För några år sen klipptes filmerna så att även själva kyssen bara antyddes i tittarens fantasi. Nakenhet är de moderna filmskaparna också försiktiga med. Det är vanligt i de breda lagren att man badar med kläderna på. Pryda, på ytan, skulle vi nog säga. Å andra sidan, dansnumren i filmerna och den numera obligatoriska scenen med våt sari lyser av utmanande livslust och åtrå i en helt annan division än de försiktiga höftvickningar från Elvis på 50-talet. Det är snyggt och utmanande och återhållet. Är man gubbsjuk om man tycker så? Bäst att ta med en blöt hunk från Bollywood också.

Historiskt och i grund och botten finns ganska uppsluppna sidor i den indiska kulturen. Till skillnad från andra, för oss mer närliggande kulturersfärer är inte erotik och sex kopplad till skam och skuld  i de äldre indiska skildringarna av gudars och människors liv. Det är ingen överdrift att säga att det var indierna som uppfann erotiken. OK, nöjet och nyttan med det sexuella umgänget har väl ingen speciell uppfinnare. Men kartläggningen, dokumentationen och att göra det till en egen diciplin var nog indierna först med.
Skildring av åtrå, i en mera försiktig variant, är kärlekshistorien mellan Lord Krishna och Radha, en av hans 20.000 fruar. 20.000 måste ju vara världsrekord i alla fall. Historien är urgammal och ett populärt motiv i den hinduiska folkkonsten. Berättelsen om Krishna kom till så där 500 år för vår tidräknings början. Bilderna och statyerna finns i stigande grader av närhet och upphetsning.

Av hänsyn till eventuella hinduiska läsare vill jag inte visa någon bild på Lord Krishna och Radha i ett raljerande sammanhang som detta. Den som vill kan ju söka själv. Det är väldigt snälla och romantiska bilder.

Jämfört med med Radha-motivet är skildringarna av lust och sex i en del gamla indiska tempel häpnadsväckande i sin utlämnande öppenhet, variation, fantasi och frenesi. De mest omtalade av dessa tempel är de som ligger i Khajuraho, mitt i Inden. Idag finns bara 25 av templen kvar men de var minst dubbelt så många från början. Templens fasadfigurer i sten visar hur två eller flera inblandade välskapta kroppar kan njuta av varandra. Den sexuella extasen är ett klassiskt sätt att uppleva Guds närhet och gemenskap lika mycket som gemenskapen med de andra inblandade.

Templen byggdes när våra kungar i mellansverige hette Olof Skötkonung eller Edmund Slemme (ursäkta ordvitsen i sammanhanget, helt omedveten) runt år 1000. Det bolades nog där också i buskarna vid midsommarblotet i den ljusa sommarnatten, då som nu. Då till Frejas lov. Men dokumentationen från den tiden i Sverige är mera av karaktären: ”Algot reste sten för hustru Sigrid”. Inte riktigt som i Khajuraho med 80 tempel med fasaderna fyllda av kopulerande människofiguriner, i alla varianter.
 

Det finns många tolkningar på varför dessa indiska orgier huggits i sten.
- Är det för att tempelbesökarna skall lämna de syndiga tankarna utanför templet, innan de går in?
- Är det för att bevisa att en verkligt troende kan stå emot orena tankar?
Jag tror att den typen av tolkningar är efterkommande moralisters egna villospår. En antropolog från det dubbelmoraliska England i drottning Victorias tid kanske. Med kvinnor som skulle ligga still och tänka på Imperiets behov av kanonmat under befruktningsakten i nattens mörka sovrum, och vara knäppta hela vägen upp till hakan på dagarna, medan männen sprang på bordell och utnyttjade minderåriga. Nej, den epokens antropologer är kanske inte de rätta uttydarna av knullerierna på tempelväggarna. För min del tror jag att stenstatyerna bara kan tolkas som en hyllning till köttets lusta, den friska och glädjefyllda livslusten. Det kanske inte är svårar än så.

Sex för nöjes skull har ju annars de stora religionerna alltid haft jätteproblem med. Ta Påven och kondomerna! Ta otrohetsstraffen för kvinnor i många muslimska länder! Ta kulten runt vår egen Kristi Brud från Knutby som verkar tvinna samman undrertryckt lusta med våld och död till en otäck fläta. Det finns många mer exempel. Det går att problematisera ytterligare. Jag vet det! Den motsatta tendensen ”gone bad” med fullständig exploatering och objektifiering av kroppen i kommersiella syften, som vi ständigt matas med överallt, är en annan och mörkare sida av saken.
Kanske får jag återkomma till det och den indiska kvinnans situation av idag. Och trafficing och all den andra skiten som finns överallt i alla länder, även här. Kanske lite om att vara gay i Indien. Det blev lagligt för ett par år sedan. Eller hur frånskilda och änkor har det. Rätt dystert är det för dom!

Det tidigaste och mest kända verket om kärlekskonsten; Kama Sutra, skapades i sin första form i Indien, samtidigt som de första texterna i det som skulle bli Nya Testamentet tog form på annat håll. Vad kungen hette då i mellansverige är det liksom ingen som vet. Kung ”Slå-i-huvet-med-en-träklubba” kanske. Det var väl där vi Sveoner och Götar stod kulturellt de första åren av vår tideräkning. Kama Sutra är den kompletta manualen för ett fullständigt kärleksliv. Dokumenterat med text och bild. Alla ställningar, alla förförelsetrix, alla medel för större njutning och uthållighet, hur man lurar sin massör att utföra andra tjänster. Allt är där.

.. ..
I want you,
I want you,
I want you so bad
Honey, I want you.
                            (Bob Dylan 1966)