Indisk bakgrund. Ett försök att förstå hur Indiens samhällsliv hänger ihop. Del 1. Partier: Congress och Nehru/Gandhi-dynastin.



Congress-partiets symbol

Det finns ett indiskt skämt som går så här på engelska:
”In India people don’t caste their votes, they vote their castes”- ”Indierna kastar inte sina röster på ett parti – de röstar på sina kasters parti.” (Det funkar på svenska också. Kul!)
Därför finns det en myriad av indiska partier på regionplanet där de fungerar som rösttrålare i kastsystemet. Det finns över 200 partier lokalt, regionalt och nationellt. Hela skalan på den indiska politiska demokratin är nästa svår att förstå. 1,2 miljoner elektroniska röstningsapparater i 538 valkretsar. En normal valkrets kan ha samma invånarantal som lilla Stor-Stockholm. Sta´n jag bor i, Bangalore – Indiens Linköping, har över 9 miljoner invånare, lika många som i ett litet nordligt land nära dej.

Under den första tiden efter självständigheten från britterna 1947 och med den nya demokratiska konstitutionen, hade Indien gemensamma valdagarna regionalt och nationellt. Det slog lite snett. Lokala ledare levererade röstpaket från olika kaster genom att lova diverse fördelar lokalt om byarna röstade på ett visst parti nationellt. Ibland med trivial saker som saris och klockor men också med bakåtsträvande och konservativ lokal politik. Som det ofta finns fotfäste för på landsbygden. Enkelt populistiskt röstfiske med andra ord. Dessa röster köpes lokalt men det innebar också att de lokala ledarna krävde sitt av de centrala partierna. Gemensamma valdagar och sammanflätning av nationella och lokala krav gav ingen fart framåt för Indien.

På 1970-talet kuppade Indira Gandhi igenom separata valdagar för nationella och lokala val. För att slippa kuckla med alla lokalpåvar. Hon och Congress-partiet vann en jordskredsseger. Parollen var ”Avskaffa Fattigdomen”. Ingen kunde ju säga emot, men det var ganska tomma ord, vid det tillfället i alla fall. Segern vanns utan så mycket lokal inblandning och det innebar också att Congress-partiets rotsystem ute i landet skadades svårt.
Congress-partiet har varit det statsbärande partiet sedan självständigheten och suttit i regeringen med med få avbrott. Partiets namnet är Indian National Congress och partiet bildades redan 1885 för att driva frågan om kollonialmaktens likabehandling av indier och britter. När Mahatma Gandhi stod i spetsen för befrielsekampen blev Congress en jättelik massrörelse som organiserade och drev kampen.
Sedan dess har partiet skötts av familjen Nehru – Gandhi. Det har något riktigt sjukt över sig när en stat eller ett parti blir en familjeangelägenhet. Må vara Folkrepubliken Nord-Korea, Konungariket Sverige eller den socialistiska demokratiska republiken Indien, landet kallas faktiskt så. Det är ett riktigt Dallas-drama. Här är familjens äventyr i sammandrag.


Rajiv - Nerhu - Indira

Nehru – Indiens första premiärminister. Mahatma Gandhis partner under befrielsekampen. Konverterar från Hinduismen till Islam
Indira Gandhi, premiärminister – hans dotter – Islam. Odlade vänskapen med Sovjetunionen som något slags kvasisocialist. Öststatsregim och tunga statliga femårsplaner. Regerade med diktatorisk stil och undantagslagar långa tider. Mördad av sin egen sikiska livvakt som hämnd för arméns stormning av sikernas Golden Tempel 1984. Bakgrunden var sikiska krav på en separat oberoende stat.
Rajiv Gandhi, permiärminister – son till Indira – gifte sig med Sonja från Italien, konverterar till Katolicismen. Påbörjar viss modernisering av ekonomin. Nedsmutsad i Boforsaffären. Mördad av Tamilska Tigrarna från Sri Lanka, för Indiens inblandning i konflikten på Sri Lanka 1991. Det är prick 20 år sedan mordet i dagarna. Även här fanns en separatistisk bakgrund. Tigrarna ville bryta loss stora delar av södra Indien och bilda en Tamilsk stat.
Sonja Gandhi, Rajivs änka, italienskan, blev ordförande i Congress efter sin man Rajiv, men ville inte ta premiärministerposten. Hon trodde inte det skulle falla väl ut med en utlänning på tronen.
Rahul Gandhi är Sonjas halvt italienska son. Nu generalsekreterare i Congress, kallas Kronprinsen. Väntas ersätta 79-årige Manmohan Singh, den nuvarande premiärministern, om Congress får chansen igen.

Indira med barn och barnbarn

Fyra generationer, tre religioner, två mord (Mahatmas oräknat), länkar till både Sovjet och USA säger en del om hur sammanflätade Nehru/Gandhi-dynastin är med Congress och den yttersta makten i Indien. Från sovjetekonomi till en stor liberalisering, fortfarande i samma parti. De manövrerar för att behålla makten över partiet och staten till varje pris. Det är inga brevbärare eller snickare som leder Congress – det är landets högsta politiska och sociala internationella elit. De är långtifrån snövita i korruptionssammanhang. Samtidigt har Congress funnits i mittfåran och sökt sammarbetspartner och på så sätt bildat ett politiskt block, United Progressive Alliance, UPA, med en center – vänster-profil och varit ett nav i den indiska demokratin. 

1998 föll Congress och UPA från makten och en ny gruppering, National Democratic Alliance, NDA, tog makten. Väljarna hade tröttnat på det korrupta och makthungriga Congress. Kärna i den nya alliansen som tog makten är BJP, Hindu-nationalisterna, och deras profil är mer åt höger och värdekonservativa. En blandning av svenska SD och KD kanske, fast på indiskt vis.