Korruptionen i Indien är epidemisk. En giftig drog som förgiftar hela samhällslivet i Indien och hindrar en effektiv utveckling av landet. Vi talar om en nation som trots korruptionen i blodet växer ekonomiskt i rekordfart, landar farkoster på månen och vinner VM i Cricket. Alla i maktställning vill sko sej! Allt annat anses totalt naiv i ledande kretsar. Förlåt mej alla hederliga: självklart finns det oförvitliga tjänstemän även här, både högt och lågt, men ni präglar inte systemet. Indien intar en plats i mittklungan i den globala korruptionsligan, 84:e plats av 180 länder i Transparancy Internationals årliga lista. Somalia och Afganistan ligger inte helt oväntat sist. Ryssland på plats 146. Nya Zeeland och Danmark är etta och tvåa. Singapore och Sverige delar på bronset.
Uppskattningar visar att 25 - 75 % av värdet i offentlig verksamhet försvinner i förluster; stöld, förskingring, mutor, kickbacks och provisioner i Indien. Boforsaffären var inget olycksfall i arbetet. Ja, att korruptionen upptäcktes var ju ett olycksfall men det var ovanligt mycket pengar och ovanligt högt upp i regeringen.

I 42 år har det funnits ett lagförslag som det indiska parlamentet inte har lyckats anta. Redan 1969 kom ett första lagförslag om hur korruptionen skulle bekämpas. Men korruptionen i Indien har längre traditioner än så. Filosofen Kautilya, Indiens Machiavelli (och Platon mm), sa redan för 2.300 år sen i sin första managementbok, motsvarighet till Fursten:

”Precis som det är omöjligt att se när en simmande fisk dricker vatten, är det omöjligt att se när en tjänsteman i regeringen stjäl pengar.”

 

Han är också känd (i Indien) som Alexander den stores överman i Indien. Ett exempel på hur det kan gå till är antalet cykel-rickshaws i New Delhi. Det finns licenser för mindre än 100.000 cykeltaxi, men det finns hela 500.000 taxicyklar i verkligheten. Den lokala regeringen uppmuntrar de 400.000 rickshaw-trampare som är utan licens att muta polisen för att slippa bli trakasserade. Regeringen och polisen vill inte utöka antalt licenser. Pengarna rinner uppåt i pyramiden och till sist ut ur landet. Och att pengarna försvinner ur landet triggar de flesta vanliga indier. Även de som vant sig vid vardagskorruptionen som smörjmedel. Pengarna som försvinner ur landet känns inte bra.  De intenationella kreditgivarna i stora offentliga projekt för indisk infrastruktur blir också tveksamma. Den svaga verkningsgraden på insatt kapital övertygar inte en internationell bank.

Men nu har stora delar av den utbildade, globalt konkurrensutsatta, hårt arbetande, något-så-när fromma och hederliga medelklassen tröttnat och säger:
– Nu är det nog, vi ser vad Indien kunde vara utan korruption. Vi måste rensa upp.

Den antikorruptionslag som politikerna i Delhi förhalat i över 40 år ser ut att bli godkänd under parlamentets monsun-terminen nu i sommar.

 

Det har hänt något! Samtidigt som Indien tog hem VM i cricket i april startade en protestvåg mot korruptionen. Lite i svallet efter den arabiska våren. I spetsen för upproret står en 73-årig gubbe, social aktivist och nykterhetskämpe! – Anna Hazare.

Han startade en hungerstrejk, i Gandhis anda, för att få alla politiska partier att stödja antikorruptionslagen. Medierna nappade i den allmänna nationella yran i Indien under VM och folket på gatan visade sitt stöd för aktivisten med den asketiska framtoningen. Han påminner rätt mycket om nationalhelgonet Mahatma Gandi.

– Jag tvekar inte att svälta mej till döds!

 

 

Ett tag var det bara cricket, Hazare och bilreklam på TV. Ett upprop på Facebook fick 500.000 anhängare på en enda dag. Demonstrationer på gator och torg. Ganska snabbt ändrade sig politikerna sig och lät Hazare vara med och utforma detaljerna i lagförslaget som heter Jan Lokpal. Fritt översatt: Folkets Ombudsman. Alla partier har lovat att godkänna lagen. Lovat! För som vanligt är det inte klart förrän det är klart. Det finns inte någon cure all mot korruption,  men udden i förslaget riktar sig rakt mot korruptionens hjärta och kommer att göra livet lite svårare för skojare på alla nivåer.

 

Förslaget går ut på att bilda centrala och regionala ombudsmannakontor och omfattar en kombination av Guardia Finanza, Riksrevisionsverket och Lex Maria, med meddelandeskydd för whistleblowers. Med rätt att starta polisunderökningar självständigt på alla nivåer i den offentliga förvaltningen. Samt att döma och utdela straff med en domstols befogenheter, fristående från andra institutioner. Sommaren blir spännande.

Du – vill du tjäna en tusenlapp...? eller avstår du för att istället släppa loss hela kraften från ett avgiftat Indien?

 

”Skurkar faller inte ned från himmelen, eller stiger upp ur jorden som onda andar. De är produkter av felaktig social ordning och varje medborgare är därför skyldig till deras existens.”

(Mahatma Gandhi 1869 – 1948).