Hem / Chefredaktörens blogg / Göran Greider I: Om Pasolini vaknade i Göran Perssons kropp

Göran Greider I: Om Pasolini vaknade i Göran Perssons kropp

När någon skriver sina minnen och berättar för dig att han eller hon minsann var som alla andra barn – ja, då ligger det ett stort ”men” och dallrar mellan raderna, ja mellan själva bokstäverna och när så detta ”men” dyker upp någon mening senare så låter det alltid med vissa variationer ungefär så här: ”….men jag visste ändå att jag inte var som alla andra, jag passade inte riktigt in”.
Senast i denna rad av särlingar är Göran Greider som i hans senaste verk (dessa skrifter äro för övrigt nu så många att de ensamma skulle kunna fylla en normalstor biblioteksfilial i en svensk kommun) ”Det måste finnas en väg ut ur det här samhället”.
Greider förtäljer oss att han minsann spelade fotboll som barn – härligt! Och det vore mig fjärran att ens vagt nudda vid tanken på att Greiders obekvämhet med tillvaron beror på att han alltid blev vald sist – han var nämligen en spänstig kille förr. Han minns hur han liksom ”hjulade över sidorna” när han läste en av de böcker som öppnade världen för honom. Och kan han använda den metaforen om sig och sitt läsande så var han nog i bra form på den tiden – eller så är hans grepp ganska dåligt om det svenska språket. Vilket som…
Jag blir inte förvånad över att Greider upplever sig inte riktigt höra hemma i någon tid och i något sammanhang, de gånger jag sett honom i levande livet har jag upplevt att han inte ens verkar känna sig hemma i sin egen kropp (kan vara förklaringen till att han klär sig så illa – han känner inget ansvar för det kött som omsluter hans själ).
Göran Greider är helt enkelt en poet i en sossepamps kropp; och då känner man sig nog inte riktigt bekväm med tillvaron.
Just detta utanförskap – att inte riktigt höra till, alltid vilja förflytta sig och vara någon annanstans, vilja uppleva förändring – det kallar Greider för vänstermedvetande.
Kanske det. Vänstermedvetande. Finfint, då kan vi numera räkna zigenarna till vänstern.
Historiskt är det dock ett litet märkligt påstående – detta odlande av utanförskap har kännetecknat många politiska riktningar genom historien; dess samhälleliga orsak är att det konstant produceras kullar av begåvade unga män och kvinnor (nåja, de är sällan lika begåvade som de själva tror) och de upplever att de aldrig får den uppskattning de förtjänar; det vill säga arbeten, villkor eller positioner som ger dem möjlighet att påverka och styra. Alltså känner de sig utanför. De vill in. In i statsapparaten. Och går det inte får de väl riva ner den gamla och bygga upp en ny.
Känslan av både utanförskap och utvaldhet förenar vissa kretsar till höger och till vänster – men ur denna känsla och upplevelse växer också vissa ideologiska ståndpunkter som är ganska lika.
Och på många sätt är Greider en ganska konservativ person.
Forts följer…

den 16 maj 2010

Chefredaktör

Tanya Holm om Mellanöstern

Erik Laakso

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

Uncle Robert in India

Göran Greider I: Om Pasolini vaknade i Göran Perssons kropp