Det var Tony Judts Postwar som fick mig att inse hur litet jag egentligen visste om modern historia och hur stor Judt var som historiker.
Innan jag läste Postwar så var efterkigstiden för mig framförallt det kalla kriget och dess fronter över hela världen och kolonialkrigen: Vietnam, Algeriet, och befrielserörelserna i resten av Afrika och Suezkriget.
Men Judt påminner oss om att de stora händelserna efter andra världskriget var de europeiska folkomflyttningarna som följde på fördrivningarna av olika etniska grupper efter andra världskrigets slut. Tiotals miljoner människor bröt upp från sina gamla länder och vandrade genom ett ofta fientligt Europa. Följden blev att Europa fick mer etniskt homogena stater än någonsin tidigare i historien och samtidigt innebar den ekonomiska utvecklingen att det skulle ta knappt tio år innan mer än fyrtio miljoner människor åter började röra sig över Europas gränser när gästarbetare sökte sig till Tyskland, Sverige, Frankrike och Beneluxländerna.
Judt plockar upp detaljer ur historien, till synes små bitar och försöker få dem att passa in i det vanliga historiepusslet och när de inte passar börjar han leta efter ett nytt pussel där den lilla märkliga biten kanske passar. Och den nya pusselbilden ger kanske en bättre bild än den gamla.
Intressant är till exempel Judts beskrivning av Tyskland åren direkt efter Tredje Rikets nederlag.
Vad är bilden av den tiden? Nürnbergrättegången? Avnazifiering. Uppbygge av en ny mer demokratisk statsapparat.
Varje gång jag tänker på hur många krigsförbrytare som levt bekväma och behagliga liv i Tyskland så känner jag ilska och vrede; hur kan vi egentligen låta mördarna få leva mitt ibland oss och sluta sina dagar i frid.
Judt är lika vred men ställer också frågan: vad skulle man gjort. Antalet krigsförbrytare var för stort för att man skulle kunna lagföra dem alla och dessutom hade många av dem de kunskaper som behövdes för att skapa ordning och reda i uppbyggnadsarbetet.
Politiken och tillvaron är full av svåra, för att inte säga obehagliga val – Judt påminner oss i Postwar om detta och pekar på hur många gånger historien skrivs så att detta inte syns vilket gör att vi kanske inte riktigt förstår vad vi står inför egentligen när vi ställs inför ett nytt problem.