Det är ett område som är helt avskuret från omvärlden. Ingen
elektricitet. Inga vägar – bara stigar. Inga mobilmaster.

Så det tog några månader för omvärlden att få veta att Josef Kony och
Herrens Befrielsearmé slagit till där och dödat minst 321 människor och
fört bort tusentals personer. Dödstalet kan mycket väl vara större.

Många bedömare trodde att USA:s program att stabilisera afrikanska
stater genom det militära kommandot Africoms insatser. Miljoner av
dollars och utbildning gjorde att centralmakten i Kongo på 18 månader
lyckades reducera Konys styrkor med 60 procent och själv antas han ha
flytt in i Darfur med en grupp.

Men det man i Africom borde insett är att slår man inte ut motståndaren
helt så slår han tillbaka. När man gjorde en flygattack 2008 mot Konys
läger men missade honom så hämnades hans soldater genom att mörda mer än
800 människor i grannbyarna.

Reducerar man Konys styrkor så ökar de bara sina insatser för att fylla
upp leden på det sätt som de alltid gjort – genom att kidnappa barn.

Som vanligt vet amerikanerna inte riktigt vad de gör, eller gör det inte
med full kraft och fullt ut, vilket ofta bara gör saken värre.

Guardian: http://www.guardian.co.uk/world/2010/mar/28/lra-congo-uganda-un

Haiti är ett anat exempel på denna den första världens vilja att göra
det den anser är rätt vid katastrofer och krig i tredje världen – men
utan att lyckas – och ibland till och med förvärra situationen.

Misären på Haiti efter jordbävningen är monumental. Bland de fattiga.

De rika har bara blivit rikare av katastrofen. Dels genom att alla dessa
tusentals hjälparbetare spenderar sina feta löner på de kasinon,
lyxrestauranger, hotell och märkesvarubutiker som överklassen äger och
kontrollerar och där hjälparbetarna köper Phillip Patek-klockor och
Ralph Lauren-skjortor.

Det ukrainskt ägda kasinot Bagheera har aldrig haft så många spelare och
besökare som nu och samma gäller den libanesiska restaurangen Magdoos.

Just dessa strukturer gör att de pengar och de resurser som ska hjälpa
de hemlösa och svältande inte riktigt når fram utan till stor del
stannar i fickorna på dem som redan är rika – de som kommer utifrån för
at hjälpa tar hjälp av dem som kontrollerar de kanaler som finns och som
kan kommunicera med folk från väst. Och dessa hjälparnas hjälpare
hjälper i första hand sig själva.

Så om katastrofen ökade klyftorna och förstärkte en orättvis social
struktur så förstärks den processen av hjälparbetet.

New York Times: http://www.nytimes.com/2010/03/28/world/americas/28haitipoor.html?hp

Hon har vunnit skönhetstävlingar, tjänat gott som modell för underkläder
och älskar att recitera Pablo Neruda.

Men nu är colombianskan Angie Sanclemente internationellt efterlyst för
att ha organiserat narkotikasmuggling. Hennes teori var att tullen
aldrig skulle granska vackra unga kvinnor som reste första klass på
flyget. Alltså rekryterade hon toppmodeller som kurirer.

Möjligen är det här ett tecken på att kvinnor rört sig uppåt i
knarkmaffiornas hierarkier. För fortfarande är verksamheten en
kvinnofälla – 70 procent av dem som sitter för knarkbrott i Mexikos
fängelser är kvinnor, dömda för narcomenudeo – att ha sålt narkotika
allra lägst ner, på gatunivå. Den mest riskabla delen av verksamheten –
det är en av förklaringarna till alla kvinnomord i Mexiko.

Så kriget mot knark  är ett annat exempel på hur viljan att komma
tillrätta med vad man betraktar som ett problem bara gör problemet
värre. Kriget mot de internationella kartellerna har bara ökat slagstyrkan hos de mörka krafter som förtrycker vanligt folk.

Miami Herald: http://www.miamiherald.com/2010/03/27/1551545/women-break-through-glass-ceiling.html