Väldigt många verkar ha drabbats av Mad Men–feber, även några av mina mest begåvade bekanta.
Varför förstår jag inte riktigt. Serien har aldrig fångat in mig, jag tog mig knappt igenom första säsongen. Visst är allt snyggt och tidstypiskt – ja, unikt tidstypiskt. Inte som när man i Sverige gör retroromantik som Lasermannen och Upp till kamp. Man låter serien utspela sig i dåtid i periodens kläder – det är allt.
Men Mad Men tar hänsyn till att man rörde sig på annat sätt förr i tiden, att människors kroppar såg annorlunda ut. Är det där en del av fascinationen grundas – serien blir en verklig tidsmaskin.
Men jag fångas inte av dramat. Det handlar ju egentligen om människors försök att säkra sig en ställning – så högt som möjligt i samhället – genom att anpassa sig till de uppfattningar och seder som råder – men samtidigt så gäller det ju att i reklambranschen vara innovativ; alltså krävs det nytänkande. Där skapas dynamiken i den sorts liv – pendlingen mellan att inte avvika och avvika på ett lämpligt sätt. Och den spänningen i sin tur dämpas genom alkohol och sex. Så får vi litet dynamik till.
Själv har jag istället blivit besatt av serien Sons of Anarchy om ett Hells Angels–liknande bikergäng i norra Kalifornien. Där finns ett Hamlettema (gängets ledare är bror till grundaren och mördade honom tillsammans med grundarens hustru. Och nu är grundarens son bikergängets kronprins).
Men det fascinerande är att serien tar den anarkistiska traditionen i norra Kalifornien på allvar. De som startat gänget har gjort det för att de inte vill vara en del av samhället, de vill stå fria och de citerar gärna radikaler som Emma Goldman.
Men detta försök att etablera en i verklig mening frihetlig rörelse omvandlas i sinom tid i till en hierarkisk organisation som livnär sig på stölder och vapenhandel.
Och spänningen skapas genom sonens försök att återföra gänget till sina rötter, tillbaka till det där Emma Goldmancitatet som hans far ristat på en bergvägg.
Så om Mad Men handlar om kampen för att tillhöra så handlar Sons of Anarchy om kampen för att slippa tillhöra.