Hem / Chefredaktörens blogg / Till trötthetens lov I

Till trötthetens lov I

Uff, uff som norrmännen säger.
Vilken helvetesvecka av arbete det varit. Ibland lägger jag i en växel som liksom fastnar någonstans i transmissionen och jag kör i 180 kilometer i timmen utan att sova. Går inte att växla ner, går inte att broms, går definitivt inte att lägga i backen.
Sitter hemma nu och summerar och inser att sedan förra lördagen har jag sovit 30 timmar. Jag har köpt, sålt, skrivit, tränat, haft två julbord och en mängd märkliga möten samt landat en preliminär Kraft&Kultur-budget för 2010. Periodiserad på nästan mikronivå dessutom.
På det första julbordet levererade två gamla vänner sin oro för min hälsa – de har känt mig länge och jag tycker nog att de vid det här laget borde förstå min oförstörbarhet. Det var i onsdags.
I går hade vi julbord för Kraft&Kultur – vid det här laget har vi blivit 60 personer – det är en hisnande känsla. Men vi har kommit dit därför att vi genom åren har varit några personer som bränt våra ljus i två ända och hade det funnits ljus med en ände till så hade vi tuttat på den också. Men så är resultatet efter skatt i år antagligen 45 miljoner. Rätt OK. Nästa års prognos pekar på 60 miljoner.
Den här helgen tänkte jag blogga om självförbränning och varför den kanske kan vara bra.
Nej, jag har inte blivit tokig. Tänk om det är så att vi inte ska tveka att bränna vårt livsljus i bägge ändrarna …. tänk om det är så att det är just ett sådant beteende som skulle minska västerlandets alla depressioner.
Titta på Svenska Dagbladets Idag-sida och Dagens Nyheters Insida…allt detta elände…de lyckas varje vecka hitta någon fas i ditt liv som med nödvändighet ska utlösa depression och svartsyn.
Na und…
Vänd på det hela; den som lever och arbetar kommer hela tiden att bli trött – och ibland dyster och trött … och kanske till och med deprimerad – men det är ju ett recken på att man lever, kämpar och skapar.
Själv sitter jag här helt utblåst och läser igenom dokumenten för nästa veckas strategikonferens i koncernen.
I glaset sockerbetsrom från Gotland. I lurarna Billy Braggs och Wilcos inspelningar av Woody Guthries sånger. Jag vet ingen som liksom Guthrie lyckats besjunga trötthet, och utmattning och depression – inte som ett tecken på att allt gått fel – utan som sagt mer som ett tecken på att du försökt arbeta och leva, med en slags stillsam lycka – trots allt. Som i California Stars (och vi som lever så här och blir så här trötta; varför vill vi alla alltid till Kaifornien?):

I´d like to rest my heavy head tonight
On a bed of california stars
I´d like to lay my weary bones tonight
On a bed of california stars

I´d love to feel your hand touching mine
And tell me why I must keep working on
Yes, I´d give my life to lay my head tonight
On a bed of california stars

I´d like to dream my troubles all away
On a bed of california stars
Jump of from my starbed and make another day
Underneath my california stars

They hang like grapes on vines that shine
And warm the lovers glass like friendly wine
So, I´d give this world
Just to dream with you
On our bed of california stars

den 5 december 2009

Chefredaktör

Tanya Holm om Mellanöstern

Erik Laakso

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

Uncle Robert in India

Till trötthetens lov I