Hem / Chefredaktörens blogg / Förvirrade försvar för folkmord

Förvirrade försvar för folkmord

Började läsa Daniel Jonah Goldhagens nya bok på tåget hem idag. Har alltid gillat Goldhagen ända sedan ”Hitlers willing executioners”. Han fick mycket stryk för den och dess tankegång att väldigt många tyskar ville döda judar, att en våldsam och vildsint anti-semitism var ingrodd i den tyska kulturen och folksjälen långt innan Hitler. Hitler var en funktion av judehatet, inte tvärtom.
Goldhagens nya verk ”Worse than war” avhandlar frågan om folkmord genom historien, dubbelt intressant eftersom vi snart ger ut Ben Kiernans magistrala folkmordshistoria ”Blod och jord”.
Och herreminje, redan vid läsningen av introduktionen blir jag alldeles lycklig. Goldhagen gillar verkligen att gå upp på tårna och utmana alla andra, det här är intellektuell bare-knuckle boxing. Goldhagen påminner mig ofta om Nozick – med benhård, iskall och formell logik tvingar de båda mig att ompröva mina egna ståndpunkter. Jag har aldrig fattat varför så många verkar vara så rädda för att konfrontera sina egna åsikter mot motståndares. Intellektuell idékamp ska vara som att brottas eller boxas. Skuggboxning däremot är inte särdeles kul…
Vad sägs om att Goldhagen inleder med att anklaga Harry Truman för folkmord?
Givetvis rör det sig bombningarna av Hiroshima och Nagasaki.
Och Goldhagen gör som vanligt. Först knockar han motståndaren med fakta och när motståndaren reser sig på åtta så nitas han slutgiltigt med formell logik.
Så här gör Goldhagen.
Trumans – och hans apologeters försvar – för bombningarna är att de räddade livet på hundratusentals amerikanska soldater som fått sätta livet till om USA på konventionellt sätt invaderat de japanska öarna.
Alltså: först faktaargumenten.
De allierade styrkornas överbefälhavare Dwight D Eisenhower ansåg att bombningarna var helt onödiga eftersom han ansåg Japan besegrat och han beskrev bombningarna som en totalt onödig brutalisering av krigföringen.
William Leahy, som var stabschef för USA väpnade styrkor beskrev bombningarna som ”en återgång till den barbariska moral som härskade under de mörka århundradena….krig kan inte vinnas genom att man mördar kvinnor och barn.
Så argumentet att bomberna fälldes för att rädda amerikanska soldaters liv faller därför att de två ledande amerikanska militärerna ansåg dem onödiga och rentav moraliskt förkastliga.
Men säger Goldhagen – om nu Trumans argument skulle vara korrekt – atombombernas släppande innebar att amerikanska soldaters liv räddades – så måste vi för att stödja det kunna acceptera följande resonemang; i Hiroshima dödades 250.000 människor direkt, i Nagasaki 80.000.
Tänk er nu att USA invaderat Japan, intar Hiroshima och Truman beordrar styrkorna att avrätta 250.000 personer för att få japanerna att kapitulera och när de inte gör det så får styrkorna inta Nagasaki och där mördar de 100.000 till och så ger den japanske kejsaren upp.
Om du är beredd att acceptera Trumans argument för atombombningarna så måste du nog också acceptera tanken på att att de skulle vara rätt att med kulor och bajonetter avrätta samma antal människor. Och det är du väl ändå inte beredd att göra.
Känner på mig att jag somnar sent i natt – den här boken blir svår att lägga ifrån sig.

den 18 november 2009

Chefredaktör

Tanya Holm om Mellanöstern

Erik Laakso

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

Uncle Robert in India

Förvirrade försvar för folkmord