Hem / Chefredaktörens blogg / Sydafrika II: Ekonomin: först korruption sedan kollaps

Sydafrika II: Ekonomin: först korruption sedan kollaps

Det finns så många snyftsystrar och gnällgubbar som alltid vill måla världen i svart. Det har alltid varit dåligt (har aldrig funnits en guldålder) och de menar att vi ska vara fast förvissade om att det kommer att bli ännu sämre. Världens historia som sjutton nyanser av svart ungefär. En attack från mars skulle inte kunna göra sakernas tillstånd värre.
Hur litet sympati jag än känner för en sådan hållning och tolkning av historia och data om nuläget så dras jag åt samma håll när jag studerat Sydafrika.
En arbetslöshet som är minst 40 procent (och den är 40 procent om man räknar alla som har någon slags form av påhugg någon gång i månaden som arbetande). Räknar vi in alla dem som inte ens bryr sig om att bli en del av statistiken så blir det – ja, vem vet.
Sedan ANC kom till makten så har mer än en miljon vita landet – och deras närvaro genererade enligt R W Johnson (som jag hämtat mycket i argumenteringen ifrån) i New Left Review minst 5 miljoner arbetstillfällen.
Och tro för all del inte att det var de mest reaktionära som lämnade landet. De gamla dumrasisterna verkar oftast ha lätt för att komma överens med de nya svarta herremännen. De som flyr är istället oftast de som har svårt för den dumhet, inkompetens och korruption som breder ut sig i förvaltningen och statsapparaten.
Mandela (och nej, han är inget helgon bara för att han satt länge i fängelse – an är som landets första president givetvis ansvarig för eländet) och ANC lovade frihet, rättvisa och välstånd – men det korrumperade samhälle deras personliga girighet skapade gjorde att ingenting fungerade.
ANC:s ledarskap vågade inte låta det elände de skapat slå med full kraft mot befolkningen – alltså har man skapat ett välfärdssystem vars skulder staten egentligen inte kan bära vilket gör att eländet förvärras. Det är här Naomi Kleins beskrivning av det som hänt i Sydafrika blir så fel – enligt hennes teori så skulle ANC lierat sig med IMF och Världsbanken för att chocka landet till att släppa alla begränsningar för marknaden men det som hänt är att den politiska styrningen ökat, regleringarna har ökat och bidragssystemet byggts ut så att nästan hälften av alla Sydafrika är beroende av bidrag.
Nej, det är inte så att jag vill se alla bidrag indragna i Sydafrika. Det är inte det som är problemet – problemet är att ingenting fungerar därför att inkompetenta politruker tagit makten över allting. De måste bort. Sedan kan man nog i sinom tid sluta med bidragen.
Ett ytterligare problem är att mineral- och ädelstenstillgångarna håller valutan stark vilket försvårar för den inhemska tillverkningsindustrin att konkurrera på exportmarknaden – men samtidigt gillar den parasitära svarta härskargruppen en stark valuta – då kan de lättare handla utländska lyxprodukter.

den 9 november 2009

Chefredaktör

Tanya Holm om Mellanöstern

Erik Laakso

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

Uncle Robert in India

Sydafrika II: Ekonomin: först korruption sedan kollaps