Hem / Chefredaktörens blogg / Litteratur utan resning

Litteratur utan resning

Jag undrar ofta vad det är för fel på nutidens unga resenärer – nej, förresten ”resenärer” är fel ord – det allt som oftast använda backpacker är nog mer korrekt.
De har en ryggsäck med sig. Det är allt. Ingen kunskap, ingenting. Reser i klassisk mening gör det knappast, de rör på sig. Det är allt. En resenär vill veta mer om den nya värld han besöker och därmed kanske få veta mer om sig själv.
Och genom The Observer anar jag en del av förklaringen när Ruaridh Nicoll diskuterar William Dalrymples stora nyutkomna Indienskildring ”Nine lives”.
Nicoll konstaterar att de stora reseskildrarna är borta. Kommer någon i framtiden att skriva verk som Rebecca West eller Wilfred Thesiger gjorde? Kapuscinski och Chatwin är döda.
Naipaul trött och allmänt konstig och Raban har slagit sig till ro i Seattle.
Ack ja. Jo, jag vet – alla var de väl kanske inte stora sanningsvittnen. Men de gav dig lusten att resa, läsa och veta mer.
Resonemanget avslutas med: ”For much of the past two decades, lonely young readers in search of adventure would have had to look for inspiration in tales of those setting up home in Provence, in journeys with aunts, cats and even fridges, or in books with titles such as A Stingray Bit My Nipple!. None of which would be awful, I'm sure; but I doubt it would sate the romantic earnestness of youth.”
Exakt – den unga människa som vill läsa om möten med främmande kulturer får allt som oftast nöja sig med litet halvloja, kåserier utdragna till en bok om vedermödorna med att köpa ett hus i Toscana eller Bretagne.
Men jag ser vårt magasin Äventyrliga familjer som något som motverkar denna förflackning och slöhet.
Och Dalrymples bok kanske vi skulle översätta och ge ut på Voltaire Publishing. Det verkar trots allt kunna vara en av de stora reseskildringarna.

den 7 oktober 2009

Chefredaktör

Tanya Holm om Mellanöstern

Erik Laakso

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

Uncle Robert in India

Litteratur utan resning