Hem / Chefredaktörens blogg / Edward Kennedy I: Mycket moln och muller – mycket litet regn

Edward Kennedy I: Mycket moln och muller – mycket litet regn

Jag kan ha fel, för jag orkar inte läsa klart någon av euologierna över Edward Moore Kennedy – men jag tror inte jag har fel när jag antar att de som skrivit dem antingen är okunniga eller lögnaktiga när de beskriver silverbjörnens liv och verk.
Om jag tycker illa om Kennedy? Mer än så, jag hatar hela klanen och allt den står för och jag föraktar den nästan imbecilla underdånighet med vilken de möts av media och allmänhet – överallt.
Det beror inte på att jag har svårt för alkoholiserade kvinnojägare – några av mina närmaste vänner är det – men jag har svårt för rika, manipulerande, maktfullkomliga skojarpolitiker. Och det är precis vad Edward Kennedy var. Vad hörde jag? Man får inte skriva så här om någon där rigor mortis alldeles nyss inträtt. Jaså. Well? jag har inte förstått varför och ingen har lyckats förklara det för mig. Jag skulle inte ha skrivit så om det fanns förmildrande orsaker till Kennedys beteende genom åren – men det kan jag inte se att det funnits.
Han kom från en klan som från mitten av 1800-talet metodiskt skaffade sig makt genom att leverera röster från de fattiga irländarnas östra Boston till den demokratiska maktapparaten. Han köpte sig en position som familjen sedan behållit, och de har fortsatt köpa sig makt. Edwards pappa Joseph, Hitlerbeundraren, köpte sig en ambassadörspost i London av Roosevelt (var Josephs förmögenhet kom från är inte alls oklart som en del levnadstecknare hävdat – en del kom från spritsmuggling och tillverkning av sprit under förbudstiden, en del kom från manipulationer av aktiebörsen, och en del från filmindustrin – det som är oklart är proportionerna på de olika delarna.)
Men så har det fortsatt – Edward hyllades i går för att han varit senator så länge och att det visade hur populär han var i Massachusetts; klart att han var – han hade ju mutat befolkningen genom att visa sin skicklighet i att ordna offentliga medel till delstaten, hur många tiotals miljarder är vet ingen riktigt säkert. Och detta till en delstat där snittinkomsten är den fjärde högsta i USA!
På samma sätt hade Ted köpt sig tillbaka in i Harvard efter att i nesa fått gå efter att hans fuskande på ett prov avslöjats.
Och så har vi Mary Jo Kopechne, symbolen för Edwards och klanen Kennedys människosyn, kvinnan som han lämnade att sakta kvävas till döds på två och en halv meters djup med han själv vacklade från platsen försupet, förvirrat funderande på hur han skulle skydda sig själv.
Många har menat att det han gjorde sedan – som senator – och brobyggare mellan demokrater och republikaner förlåter honom det som hände i Chappaquiddick, men innan vi med Joyce Carol Oates i dagens Guardian börjar diskutera huruvida ondska kan upplösas i konst, onda handlingar i goda – så bör vi väl fundera på vilka de goda handlingarna var som han utförde som lagstiftare. Och visst fick han igenom många bilaterala lagar. Men vilken nytta gjorde lagarna – mycket moln och muller – mycket litet regn. Vad de lagar som han lotsade fram mot diskriminering, för minimilöner och på skolområdet har inneburit för positivt har ingen kunnat förklara vad jag ser. En kommentator säger att det stora med Edward Kennedy var att just alla de lagar han var far till – sådant hade man inte sett sedan New Deals dagar – och just det: New Deal var mycket lagar – och mycket litet resultat. Folk fick det inte bättre under new Deal. Det är en myt.
Och i morgon – så ska vi – till Edward Kennedys minne titta på demokratiska politikers kvinnosyn, och försöka förstå hur just det partiet fått så gott rykte i svensk vänster.

den 27 augusti 2009

Chefredaktör

Tanya Holm om Mellanöstern

Erik Laakso

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

Uncle Robert in India

Edward Kennedy I: Mycket moln och muller – mycket litet regn