Chefredaktör
2011-09-09 17:19
I. Mexiko: Legosoldater och legoknektar
Fler texter »
Tanya Holm om Mellanöstern
2011-12-31 13:31
Sista inlägget
Gott Nytt År, från Jemen!
Fler texter »
Erik Laakso
Det är dags att ta farväl
Alla rubriker »
Kallbergs USA
2012-01-02 21:52
Jul i västra Pennsylvania
Fler texter »
Poesibloggen
2011-12-31 12:31
Att fortsätta med att skriva
Fler texter »
Vetenskap
2011-12-07
Ekvationens lösning
Quid ultra faciam?
Fler texter »
Uncle Robert in India
2011-12-28 10:46
Fanns det några snälla barn?
Retorisk fråga i mellandagarna
Fler texter »
Hem
/
Chefredaktörens blogg
/
Varför inte "noir"
Varför inte "noir"
Sträckläste i natt Denis Johnsons nya noir-roman ”Nobody move”. Helt bergtagen av hopplösheten i skildringen slår jag igen boken efter knappa två timmar (jo, jag läser lika snabbt som Sven Stolpe – irriterande eller hur?).
Johnsons nya är verkligen klassisk noir: manlig spelmissbrukande barbershopsångare med gamblingskulder möter distriktåklagarens hustru som blivit bondeoffer i mannens och hans kumpans svindlerier – man vet aldrig vem som ska svika vem och kan man verkligen lita på att barbershopsångarens krogdrivande två bögpolare inte ska förråda det tillfälliga kärleksparet?
Jag brukar fundera på varför den här sortens litteratur aldrig blir stor i Sverige – är det så att vi har ett behov av berättelser där det någorlunda goda alltid segrar? Och i så fall varför? Ibland tror jag att det beror på att svenskarna inte gillar ”noir” därför att de handlar om dem själva; ”noir” handlar ju alltid om människor som svikit litet, om inte annat sig själva och sina möjligheter; och kanske vill man inte påminnas om sina egna svek – nej; det blev fel – mycket svensk samtidslitteratur (för alla åldrar) handlar om svek. Alltså måste det vara något annat som omöjliggör ”noir” i Sverige…men vad?
Men när jag läser ”Nobody move” så inser jag också att bra ”noir” utspelar sig i litet avvikande klimat; Texas, Florida, Maine, södra Kalifornien eller som i det här fallet: den del av USA:s västkust som börjar litet norr om San Francisco och som rör sig genom Oregon och Washington States dimbankar och gerillaslagregn. Kyla, hög, ren luft. Alltid litet mer syre än kroppen verkar vara van vid. Märkligt ljus.
Bra ”noir” är väldigt fysisk och skildrar alltid kroppens möte med klimatet. Borde tilltala svenskar.
I vilket fall: maila in era förslag till varför ”noir” inte går i Sverige: boris@kraftkultur.com. Bästa förslaget får en flaska slovenskt hallonbränvin.
Eller så är det så att det är något fel på förlagens marknadsförare.
den 25 augusti 2009
ARTHUR KOESTLER
AYN RAND
BROTT OCH STRAFF
DRYCK
DYGD
DJUR
FILM
FINLAND
FOLKMORD
FRANKRIKE
GUD
ISLAM
ISRAEL
KROPPSVÄTSKOR
MAT
MONSTER
MUSIK
MOD
PSYKAKUTEN
RALPH
RASTAFARI
SPEL
STEAMPUNK
VÄRLDEN