Chefredaktör
2011-09-09 17:19
I. Mexiko: Legosoldater och legoknektar
Fler texter »
Tanya Holm om Mellanöstern
2011-12-31 13:31
Sista inlägget
Gott Nytt År, från Jemen!
Fler texter »
Erik Laakso
Det är dags att ta farväl
Alla rubriker »
Kallbergs USA
2012-01-02 21:52
Jul i västra Pennsylvania
Fler texter »
Poesibloggen
2011-12-31 12:31
Att fortsätta med att skriva
Fler texter »
Vetenskap
2011-12-07
Ekvationens lösning
Quid ultra faciam?
Fler texter »
Uncle Robert in India
2011-12-28 10:46
Fanns det några snälla barn?
Retorisk fråga i mellandagarna
Fler texter »
Hem
/
Chefredaktörens blogg
/
"Va, är inte alla judar och kommunister?" En stor marxist har gått ur tiden
"Va, är inte alla judar och kommunister?" En stor marxist har gått ur tiden
Ser nu att en av vår tids viktigaste tänkare är död. Jerry Cohen var historiker, filosof och marxist och en av grundarna av Septembergruppen – ett gäng radikaler som kallade sin riktning No-bullshit-marxism och som ursinnigt försvarade marxismens materialism och betoning av ekonomiska och teknologiska faktorer som bestämmande för utvecklingen.
Men ett viktigt moment i Cohens tänkande var också hans betonande av logik – han var en våldsam motståndare mot alla försök att trolla med knäna och trixa med dialektik – marxistiska förklaringar måste alltid vara logiskt konsistenta annars var de vare sig förklaringar eller marxistiska. Men så började han också sin bana som Poppers elev för att sedermera bli hans vän – även om de ideologiska skillnaderna var stora.
Cohens storverk
Karl Marx's Theory of History: A Defence
är nödvändig läsning för alla dem som vill ha ett motgift mot de senaste fyrtio årens försök att förvandla marxismen till en litet allmännare kulturteori.
En annan fascinerande aspekt av Cohen var hans långa brottning med Nozick och liberalismen – något som jag också ägnat mig åt – även om jag och han inte kopplat riktigt samma grepp. Men det är uppenbart att han liksom jag skakades av den obönhörliga logiken i ”Anarki, stat och utopi” vilket ledde till verk som
Self-Ownership, Freedom, and Equality
och
If You're an Egalitarian, How Come You're So Rich?
.
Nozick besvarade aldrig kritiken, men det fanns liberaler som i sina motattacker undrade vad Cohen egentligen bråkade om – för fanns det inte en libertariansk kärna i hans eget resonemang?
Många har skrivit vackra minnesord om honom i allt från Monthly Review till Socialist worker, och alla betonar hans humor och folklighet (inte så vanliga egenskaper hos en Oxfordprofessor – men så växte han upp i enkla förhållanden – han berättade att han var tio år innan han fattade att det fanns andra människor än judar och kommunister i världen).
Och den som sett honom sitta i en paneldebatt, plötsligt tröttna på meningsmotståndarnas attacker och börja sjunga den gamla fackföreningssången ”Solidarity forever” kan inte annat än sörja att vi förlorat ännu en marxist med humor och självdistans – han krävde logik i resonemangen, men var inte mycket för hårklyverier.
Vackrast av allt är nog ändå de här
minnesorden
eftersom de kommer från någon på andra sidan.
den 13 augusti 2009
ARTHUR KOESTLER
AYN RAND
BROTT OCH STRAFF
DRYCK
DYGD
DJUR
FILM
FINLAND
FOLKMORD
FRANKRIKE
GUD
ISLAM
ISRAEL
KROPPSVÄTSKOR
MAT
MONSTER
MUSIK
MOD
PSYKAKUTEN
RALPH
RASTAFARI
SPEL
STEAMPUNK
VÄRLDEN