Hem / Chefredaktörens blogg / Inte Italien igen

Inte Italien igen

Jo, jag vet. Jag har inte bloggat på två veckor. Men ni som följer mig vet hur det är. Ibland tappar man tron på det skrivna ordet och möjligheten att påverka genom att föra förnuftiga samtal.
Två veckor i Rom ökar inte precis min tro på mänskligheten (i nästa nummer av Voltaire ska jag be Fredrik Wannheden förklara hur han kan skriva så rationellt och optimistiskt och samtidigt bo i detta totalt obegripliga och förnuftsfienliga land). Jag har aldrig tillbringat tid i Rom förut men finner efter vistelsen bara två stadsdelar uthärdliga; Garbatella och EUR och så blir jag totalt förälskad i den lilla badorten Sabaudia några mil utanför Rom. Det lätt obehagliga är bara att alla tre platserna är följden av Mussolinis intresse för stadsplanering – vad det säger om il Duce eller om mig tänker jag inte ens grubbla vidare på.
Skulle inte Italien vara förnuftsvidrigt? Hoho.
Första veckan hyr vi och vår följeslagarfamilj in oss i flygeln på en liten palazzoliknande villa i Prima Porte. Ägaren visar sig vara en britt som skriver new-age-influerade böcker om det italienska kulturarvet, han håller sig med tamilskt tjänstefolk som fruktar honom lika mycket som Manuel fruktar Basil Fawlty och när jag träffar den här jävla interntskolebrittönten och håller fram handen så höjer han bara på ögonbrynen och ser förvånad ut. På kvällarna dricker vi grappa och funderar på att uppvigla tamilerna mot honom.
Andra veckan hyr vi övervåningen på en villa i Lucca. När vi ska uppsöka tvättmaskinerna i källaren upptäcker vi att vi måste gå igenom ett Bahaitempel men jag lugnar mina medresenärer genom att förklara att bahaierna är världens snällaste religion – de troende där får buddhister att framstå som aggressiva.
Jag tror fortfarande att jag har rätt – utom när det gäller den toskanska lokalavdelningen av Bahai. De måste tillhöra en fraktionerande inriktning som säger att det är en gudi behaglig gärning att försöka lura sina medmänniskor.
Men i går landade vi i Sverige igen och eftersom jag de senaste dagarna läst D.D Guttenplans stora biografi om I.F Stone så har jag återfått min tro på samtal och det skrivna ordet. Dalen får vänta litet till.
Så i morgon börjar vi diskutera Iran igen – och Italien.
…och så var det förstås en CD med Monty Morris bidrog till att väcka livsandarna.

den 19 juli 2009

Chefredaktör

Tanya Holm om Mellanöstern

Erik Laakso

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

Uncle Robert in India

Inte Italien igen