Hem / Chefredaktörens blogg / Ingen len kille

Ingen len kille

Thrillerförfattare och deckarförfattare är oftast bara – just det – thrillerförfattare och deckarförfattare.
Vad de var innan de blev kända för sina alltför ofta illa skrivna alster vet man sällan. Ibland funderar jag på om de inte var någonting. De satt bittra i en källare utan anställningsbara kunskaper och hatade alla därute som hade arbete och därmed kunde försörja sig på sådant som att montera transmissioner, måla karosser eller torka rumpa i vården – allt väldigt hederliga sysselsättningar.
Till slut nådde deras bitterhet mot marknaden och de andra där utanför källaren en kritisk massa vilket resulterar i att de får ihop 340.000 tecken konspirationsteori som handlar om hur rika män och politiker använder sin makt till trafficking, illegal försäljning av vapen och droger, produktion av barnpornografi samt medveten och metodisk felparkering.
De senaste 30 årens kriminalliteratur är allt som oftast en uppvisning i paranoia, som jag tror kommer sig ur en känsla av att de som skriver alltför ofta inte har så mycket med samhället och vanliga människor (i alla samhällsklasser) att göra.
Men när jag nu slår på datorn efter 13 timmars arbetsdag så får jag ny energi när jag ser att Harper Collins ska återutge Len Deightons samlade verk – inte bara för att Deighton för mig är den riktigt store thrillerförfattaren från det kalla kriget – han vände på något sätt på hela spiongenren.
Sådana som Graham Greene, och Greene light (a.k.a John leCarré) och så deras ultralightepigoner utgår från att samhälle, marknad och maktstrukturer gör oss onda och förrädiska. I Deightons spionthrillers om Harry Palmer (som fick sitt namn först i filmerna) och i sviten om Bernhard Samson finns den oroande tanken att förräderi, dubbelspel och falskhet under det kalla kriget växer fram ur många individers lust att förråda och spela dubbelspel. Det kalla kriget var en funktion av många människors inneboende falskhet. Inte tvärtom.
Men framförallt har jag alltid gillat Deighton för att han alltid varit så mycket mer.
Han inleder sitt yrkesverksamma liv som illustratör och art director – och blir en framgångsrik sådan. Han kommer sedan att skriva kokböcker, och göra TV och tidningsmaterial om matlagning. Han är en period reseredaktör på Playboy och kommer dessutom att skriva några nydanande militärhistoriska verk (som amatörhistoriker): Blitzkrieg är helt enkelt lysande och avslöjar alla myter om naziarméns skicklighet långt innan yrkeshistoriker ens var i närheten av sådana tankar. Deightons bok om Slaget om Storbritannien fick beröm av både Albert Speer och AJP Taylor.
Som om detta inte räckte så har han också skrivit en sanslöst bra kontrafaktisk deckare SS-GB.
Vad han gör nu på sin ålders höst? Skriver ett verk om flygplansmotorer.
Och så har jag alltid gillat honom för hans hatiska skildringar av regn, kyla, kall vind och snö. En själsfrände.
Han bor sedan årtionden inte på de brittiska öarna utan håller sig i södra Kalifornien.

den 17 juni 2009

Chefredaktör

Tanya Holm om Mellanöstern

Erik Laakso

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

Uncle Robert in India

Ingen len kille