Hem / Chefredaktörens blogg / Om havsörnar och flodhästar

Om havsörnar och flodhästar

Att någon utan körkort skulle börja skriva konsumentartiklar om bilar är något som inte är möjligt ens i den svenska tidningsvärlden; och om en person som aldrig satt sig i en bil som deltagare i ett sällskap som diskuterade för- och nackdelar hos bilar plötsligt började framföra starka åsikter om komforten i en Chrysler eller hur en Audi axar – då skulle alla be honom hålla tyst.
Men i miljödebatten får alla delta och öppna näbben utan eftertanke och det finns alltför ofta en journalist där för att i någon form dokumentera den okunniges tankar om havet, åkern eller djurlivet.
Senaste var det Svenska Dagbladet som gav plats åt bekymrade fågelkramare som var oroliga för att fåglar dödades av vinkraftverk. En sorgsen ornitolog oroade sig för en familj med havsörnar som häckade i närheten av ett vindkraftverk.
Det stollar av det här slaget alltid glömmer bort är att vad än människan vill producera –det må vara elkraft, mat eller möbler – så kommer det att påverka miljö, natur och djur. Alltid.
Frågan är bara hur stor påverkan är om den är så stor så att de negativa konsekvenserna är större än de positiva tillskotten som förnyelsebar energi från ett vindkraftverk på 3 MW innebär.
Och det spelar ingen roll om dessa bakåtsträvare säger: bygg kraftverket någon annanstans – då dyker det upp en fågelkramare eller en grodyngel-lover som säger: nej, nej, inte här – här har vi kläckningsplatsen för den blåstripade himmelspaddan och om ni bygger ett vindkraftverk här som kommer de stora rotorbladen skapa så konstiga skuggor i vattnet att paddorna blir förvirrade och impotenta och så blir det inga mer små grodor.
Att djur dör när människan ska producera är inget argument mot att etablera produktionen. Naturen i sig förändras ständigt vilket innebär att djur tvingas lägga om sina vanor för att överleva (det är väl bara den dumma grävlingen som är ett undantag).
Jag har litet svårt att tro på att miljoner flyttfåglar för all framtid kommer att fortsätta låta sig klyvas av vindsnurrornas rotorblad och inte lägga om kurs. Det gör de ju bevisligen när det gäller havsbaserad vindkraft.
Men om argumentet är att djurarten är utrotningshotad, och att varje liten familj och individ är kritisk för artens överlevnad? Är det inte ett relevant skäl till att säga nej till ett vindkraftverk eller en park med sådana?
Jo, om det går att bevisa så – men det är sällan jag blir övertygad. Men visst är det så att biologisk mångfald har ett värde i sig och vi bör kämpa för att bevara och skydda den.
Men vore det inte bättre att de som påstår sig vara miljövänner drog i strid för de arter vars utrotning kan få hela ekosystem att kollapsa; som i Lake Edwards i Kongo vilket skildras i The Atlantic Monthly. Här har djurlivet förhärjats av de kringströvande rebellförband. De har tjuvjagat elefanter för att komma åt betarna för försäljning och rovfiskat tilapia och kattfisk för att få mat (i en sjö där den bofasta befolkningen sedan urminnes tider vetat hur mycket man kan ta upp utan att störa balansen).
Samtidigt jagar den lokala milisen flodhästar vars betar kan säljas som elfenben (detta eftersom rebellerna skjutit av alla elefanter). På 1970-talet fanns det här 29.000 flodhästar – nu finns det några hundra och det i sin tur får återverkningar på fisket. För inga flodhästar innebär ingen flodhästbajs på sjöbotten och då får de plankton som fiksynflen lever på ingen näring.
Och det blir ingen fisk.
Och lokalbefolkningen svälter.
Det är sådana miljöproblem som är det viktiga – de som leder till att hela ekosystem kollapsar.
Det är sådant svenska skogsmullar borde arbeta mot istället för att lägga ner energi på att bevara en och annan fågelfamilj.

den 16 juni 2009

Chefredaktör

Tanya Holm om Mellanöstern

Erik Laakso

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

Uncle Robert in India

Om havsörnar och flodhästar