SVERIGES STÖRSTA KULTURMAGASIN

Tanya Holm om Mellanöstern

2011-12-31 13:31
Sista inlägget
Gott Nytt År, från Jemen!

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

2011-12-07
Ekvationens lösning
Quid ultra faciam?

Uncle Robert in India

2011-12-28 10:46
Fanns det några snälla barn?
Retorisk fråga i mellandagarna
Hem / Chefredaktörens blogg / Magasinet Neo – nyfiket, tappert...vackert

Magasinet Neo – nyfiket, tappert...vackert

Senaste numret av Neo har som vanligt många väl skrivna och väl tänkta texter – blocket om Ryssland auktoritära kapitalism och dess västeuropeiska medlöpare är läsvärt – jag saknar dock en mer grundlig historisk genomlysning av förhållandet mellan Ryssland och västeuropas kapitalister – de senare har ju alltid kännetecknats av två sorters ostpolitik – att förslava slaverna eller se dem som samarbetspartners; till och med nazisterna var faktiskt kluvna i frågan. Om man ser till de långa linjerna så blir det ganska tydligt att samarbete mellan västkapitalisteren och en auktoritär rysk statsmakt (tsaristisk eller nationalkonservativ som Stalins eller Putins regimer) varit det som dominerat relationen. Så det som beskrivs i Neos texter är business as usual mellan västkapital och ryska reaktionärer.
I Neo finns också en nyfikenhet, en vilja av att ärligt veta. En fråga som ofta ställs verkar vara: ”varför lever de som inte är som jag sitt liv på det sätt som de gör?”
Ett utmärkt exempel är reportaget från ett kollektivhus, skribenten vill helt enkelt veta varför folk väljer att till exempel äta gemensamt och turas om med tillagningen av käket; här anas ingen kommunistisk konspiration vars mål är att vi ska dela allt, här andas bara just nyfikenhet – jag kan svårligen tänka mig ETC, Arena eller Ordfront gör ett lika skygglappslöst reportage från exempelvis en privat skola.
Men det som mest fascinerar mig mest med Neo är att man tar politik och politiker på allvar. Själv utgår jag sedan länge från att varje av kvinna född politiker kommer att försöka fucka upp mitt liv och att vi inte blir fria förrän Birnhamskogen rör sig mot riksdagshuset – och det senare lär vi få vänta på.
Men det finns något tappert i Neos sätt att intervjua Maud Olofsson eller diskutera reformers rötter eller om Sverige är ett annat land efter maktskiftet. Oavsett hur många gånger politiker av alla schatteringar lurar oss i sin strävan efter att behålla eller erövra makten så väljer man att ge dem en chans till att förklara sig.
Det är som sagt tappert. Nästan på något sätt vackert – det är kanske det man menar när man säger att man är Sveriges vackraste samhällsmagasin.

den 28 maj 2009