Hem / Chefredaktörens blogg / Baseball V: GUIF och Dodgers...nästa år så

Baseball V: GUIF och Dodgers...nästa år så

GUIF har funnits i 113 år och aldrig lyckats ta SM-guld i handboll – är det straffet för att man började som ett nykterhetsrörelsens lag; ja ”G” står för godtemplare – eller för att man inte sedan länge kräver att spelarna avlägger nykterhetslöfte?
I lördags blev det knapp finalförlust mot Alingsås och redan säger vi i Eskilstuna – ”men nästa år så”…ungefär som man sa i Brooklyn om Dodgers…”nästa år så” och som sagt – när det väl hände för Dodgers så såldes laget och flyttades av ägarna till Los Angeles.
Men det beror inte som många tror på de kapitalistiska ägarnas snikenhet – det berodde på myndigheternas galna maktfullkomlighet.
Mannen som brukar anklagas för sveket var Walter O´Malley, en hårt arbetande och hårt drickande ingenjör, affärsman och advokat som blev klubbdirektör efter Rickey.
När den kloke New York-journalisten Pete Hamill en gång upprättade en lista över de ondaste personerna i historien så hamnade O´Malley bland de tio ondaste i sällskap med Stalin och Hitler. Men Hamill har lika fel som Brooklyns store historieskrivare över baseball, Tom Knight, som lika märkligt som okunnigt påstår att: "(O´Malley) simply wanted more money and more money was in Los Angeles." (Knight: Major League baseball in Brooklyn, s.160)
O´Malley insåg att Ebbets Field, Dodgers klassiska stadion måste rivas för att ge plats åt något nytt, och han var beredd att själv investera i nybygget – hans såg stora profitmöjligheter i ett nytt stadion i Brooklyn. När Ebbets Field uppfördes 1913 så var det landets mest moderna baseballanläggning, men 40 år senare var den helt nedsliten och mest känd för att toaletterna aldrig fungerade, och gångarna stank av urin…och det fanns bara 700 parkeingsplatser i arenans närhet.
Allt O´Malley begärde av myndigheterna var att få köpa ny mark i Brooklyn, och han hade för egna medel anlitat framstående arkitekter som ritat och skapat vad som skulle kunnat bli en av världens mest moderna anläggningar – och O´Malley lovade att allt skulle bekostas med privata medel.
Och han hade redan sett ut en lämplig plats – korsningen mellan Atlantic och Flatbush där köttmarknaden och järnvägsstationen ändå skulle flyttas för att lösa transportproblem.
Men Robert Moses, den mäktigaste mannen i New York, bossen över allt offentligt byggande vägrade ge O´Malley tillstånd – dels för att han hade egna planer för området; dessutom ¬– hur skulle det se ut om privatpersoner började tävla med det myndigheterna om att uppföra stora anläggningar i det offentligas tjänst? Anläggningar som var mer imponerande än myndigheternas.
Moses som gillade att förödmjuka andra och visa vem som bestämmer föreslog efter långa förhandlingar följande: O´Malley och Dodgers kan få en ny arena – men de får bli hyresgäster hos en myndighet som inrättas speciellt för att hantera idrottsanläggningsfrågor i just Brooklyn.
O´Malley säger till allas förvåning att han går med på förslaget – vilket visar att han verkligen ville ge något till Brooklyn – inte bara tjäna pengar.
Under arbetet med att lotsa igenom lagförslaget som ska skapa den nya idrottsarenamyndigheten börjar Moses motarbeta tanken på att det offentliga ska bygga Dodgers nya arena. Det hela är oerhört skickligt gjort – först få O´Malley och de privata aktörerna att gå med på att myndigheterna ska bygga och äga arenan för att på så sätt få O´Malleys grupp att överlåta allt på statens nya myndighet – och när de gjort det börjar Moses motarbeta tanken på att myndigheten ska göra något med arenan. Han börjar också sprida åsikten att O´Malley inte kommer att kunna hålla löftet att köpa obligationer (som ska ge de medel som behövs för att bygga den nya arenan) – O´Malley har lovet att köpa obligationer för fyra miljoner dollar – han besvarar Moses förtal med att lägga upp fem miljoner dollar. Men det hjälper inte – Moses har total kontroll över de tre män som leder arenamyndigheten – och så länge han inte ger sitt godkännande kan eller törs de inte ta minsta lilla initiativ.
Så när Los Angeles kommer med ett fett bud så ger O´Malley upp – och då har han kämpat i tio år för att få bygga ett nytt stadion – och finansiera det själv.
Men i den officiella historieskrivningen så är det han som brinner allra längst in i helvetet för synden att sälja Dodgers…men ställ dig vid disken i en av de där barerna i Gowanus eller Carrol Gardens eller Fort Greene eller Red Hook som fortfarande har män som bär keps (ja, riktiga kepsar) mitt i sommaren så kommer du att inse att vanligt folk anser att allt var Moses fel, och det fascinerande är att om du är står där någon av de de gånger det talas om att Los Angeles Dodgers ska säljas så ser du dem titta på varandra och tyst utbyta tanken: ”…nästa år…så…kanske de är tillbaka…”

den 11 maj 2009

Chefredaktör

Tanya Holm om Mellanöstern

Erik Laakso

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

Uncle Robert in India

Baseball V: GUIF och Dodgers...nästa år så