Jo, jag vet – jag borde diskutera sådant som RFSU:s slidkransförslag eller Centerpartiets förslag på nytt regelverk på arbetsmarknaden. Men jag ids inte, om jag på allvar börjar diskutera förslag som utgår från att folk är idioter så sällar väl också jag mig till kretinernas skara? Jag menar – ska vi tillsammans med Maud Olofsson på allvar låtsas att LAS–lagstiftningen är ett problem för arbetsgivare? Det har den ju aldrig varit, det är en skendiskussion där centerpartiet försöker ge inkompetenta företagare en anledning att skylla ifrån sig på andra och på lagstiftningen.
Nej, det får nog bli baseballfilosoferande en dag till…där finns mer relevant kunskap att hämta för den som vill ha inspiration till samhällelig förändring….slidkrans, ja, jag säger då det…."mini-LAS"...men snälla Maud...
……………………………….

Bland dem som inte egentligen vet så mycket om historia när det gäller vare sig baseball eller Brooklyn så finns det en politiskt korrekt myt som går ungefär så här: Brooklyn Dodgers var folkets lag och så när de äntligen gick och vann serien – ja, då säljer ägarna laget till en mångmiljonär i Los Angeles.
Men verkligheten var en annan och ett av resultaten av att Dodgers såldes var antagligen att Brooklyn inte förstördes som stadsdelarna Bronx och Queens där den vilda, friska, levande fria bebyggelsen.
Den verkliga historien går så här: ”…efter andra världskriget kom Brooklyn Dodgers för sina fanatiska fans att representera själva kärnan i den amerikanska demokratin, en sann och klar återspegling av just det frihet man så länge och så hårt fått kämpa sig till – rätten att få leva, arbeta och tävla vid sidan av andra amerikaner; oavsett ras, hudfärg eller tro.” (Marc Eliot: Song of Brooklyn)
Baseball var vid den här tiden – och sedan länge – stenhårt segregerad – det fanns de svarta serierna… och de vita. En bit ner i seriesystemet kunde man hitta integrerade lag.
Dodgers klubbdirektör Branch Rickey var en kristen nykterist som långt innan han kom till laget hade förändrat förutsättningarna för sporten. Under sin tid i St Louis skapade han systemet med farmarklubbar och han introducerade nyheter som hjälmar och statistisk analys och strax efter andra världskriget bestämde han sig: Dodgers skulle bli det första laget i högsta serien med en svart spelare.
Det fanns två faktorer som drev Rickey till detta beslut. Det ena var strikt kommersiellt
Ena faktorn var att han insåg att det fanns mer pengar att hämta i en integrerad baseball-liga – att låta baseball-lagen vara segregerade var ur affärsmässig synpunkt lika korkat som att ha segregerade titlar för svarta och vita boxare. Och det lag som var först med desegregeringen skulle kunna köpa svarta spelare billigare än de lag som först senare skulle följa efter.
Andra faktorn var hans egen moraliska övertygelse grundad i hans kristna tro; segregationen var en styggelse – inför Gud var alla människor lika, även svarta och vita baseballspelare. 
Han var så erkänt god och ödmjuk att spelarna kallade honom ”Mahatma”, men han trots det en kompetent administratör och iskall spelare när det gällde affärer.
Nästa avsnitt: Jackie Robinson gör entré