SVERIGES STÖRSTA KULTURMAGASIN

Tanya Holm om Mellanöstern

2011-12-31 13:31
Sista inlägget
Gott Nytt År, från Jemen!

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

2011-12-07
Ekvationens lösning
Quid ultra faciam?

Uncle Robert in India

2011-12-28 10:46
Fanns det några snälla barn?
Retorisk fråga i mellandagarna
Hem / Chefredaktörens blogg / När facket står i vägen för folket

När facket står i vägen för folket

Vad fackföreningarna i Sverige gör nu när finanskris råder är detsamma som de gjorde när det var synbarligen goda tider. De ser till att de får in pengar så de kan försörja alla sina anställda och kämpar hårt för att de ska ha en sådan ställning som samtalspartner till företagen och som organisatör av det arbetande folket att de är garanterade intäkter.
Fackföreningar är till för sina anställdas skull – i goda som i dåliga tider. Och det gäller fackföreningar i gemen, i Sverige, Europa och världen – men just därför kanske krisen kan leda till nya fackföreningar; organisationer som vågar vara en konstruktiv, kämpande motpart – och som också vågar organisera kooperativ och driva företag.
Man ser en sanslös ynkedom när man ser facken på SAAB och Volvo sluta upp bakom sina bolagsstyrelser när de utber sig om stöd från staten. Varför har inte dessa fackföreningar under de senaste åren tagit strid om inriktningen på produktionen? De är i dag lika skyldiga som företagsledningarna till de haverier vi ser.
I Kalifornien däremot pågår nu en hård strid för organisationsfrihet (Cal Winslow berättar om det i Counterpunch) där det stora korrupta och korporativa SEIU ser till att de som försöker organisera sina arbetskamrater i det radikala nya NUHW avskedas.
Organisationsfriheten är en självklar rättighet om vi vill ha en fungerande marknad, och det vi ser i Kalifornien skulle vi se i Sverige den dag en stark frihetlig fackföreningsrörelse växte fram – då skulle gammelfack, socialdemokrater och moderater förenas i ett stort gemensamt workshop för att lista ut hur man skulle omöjliggöra organisationsfriheten.
Vi behöver fungerande marknader och minimal statlig inblandning – det är därför vi behöver nya fackföreningar. Eller snarare en ny fackförening…one big union…
Det är sådant här som gör att man längtar tillbaka…det är där borta det händer…i

den 7 mars 2009