Hem / Chefredaktörens blogg / Trollfjorden trollbinder inte

Trollfjorden trollbinder inte

Tillbaka i Sverige efter ett ledningsgruppsmöte i koncernen som tillbringades på Hurtigrutten. Från Tromsø till Svolver på Lofoten och tillbaka.
På återvägen går färjan in i Trollfjorden, det är midnatt, alla står på däck nio och undfägnas med fiskkakor och vin, strålkastare belyser fjordens klippväggar, Griegs Bergakungens sal dånar ur högtalarna, skepparn har lagt sitt fartyg så nära klippväggen så alla de tyska och japanska turisterna kan lägga sina händer mot kall sten och säga o-o-o-o-o-o.
Men jag känner mig inte bara oberörd, jag känner mig irriterad. Jag ser inget vackert i de fjordar och fjäll jag ser genom panoramafönstren – jag ser orörd mark som jag vill bygga vägar genom, här ska det anläggas gruvor och flygplatser, smältverk och kraftverk.
För mig är orörd natur något som ska erövras.
När hela fartyget verkat somnat in sitter jag med en Braastad och funderar på varför vissa delar av nordnorges skärgård för mig är outsägligt vackra medan vyerna längs med Hurtigrutten oftast lämnar mig kall.
Och jag tror att det beror på att när du seglar förbi Sommarøya eller Kvaløya så ser du de där små anhopningarna av trähus som delvis står på stöttor över vattnet och bergen hopas sig hotfullt över dem.
Det är det som är vackert – människans avtryck, spåren av människans försök att betvinga naturen. Först då blir naturen vacker.

den 1 mars 2009

Chefredaktör

Tanya Holm om Mellanöstern

Erik Laakso

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

Uncle Robert in India

Trollfjorden trollbinder inte