Ibland tror jag att imperialismen har sin alldeles egen logik i vardagen – något som ligger bortanför övergripande ekonomiska intressen och viljan att kontrollera råvaror, arbetskraft och handelsvägar. Och den logiken utgår från att en given del av mänskligheten helt enkelt är ond och vill skada resten av invånarna på jorden (jag driver tesen mer utförligt i nästa nummer av Voltaire i min essä ”Än en gång till fårgan om vår eviga lust att plåga”.) Alla dessa övergrepp som begås kan helt enkelt inte enbart förklaras med ekonomi och sociologi.
Förstå gången jag började tänka i de här banorna var när jag läste Cormac McCarthys ”Blood Meridian”.
När vi rullar längs med Alligator Alley som skär tvärs över Everglades så läser jag klart John Mahons History of the second seminole War och jag förundras över att de som diskuterat kring Seminolernas frihetskamp alltid intresserat sig för frågan om hur 1000 krigare kunde motstå 30.000 soldater och milismän. För seminolerna kunde som mest ställa 1000 man under vapen medan USA alltså kastade in 10.000-tals militärer i kampen.
Seminolerna var egentligen Creek-indianer som sökt sig till Floridas träskmarker för att få leva i frihet och slippa den vite mannens kontroll och överhöghet, indianer från andra stammar slöt sig till dem – till och med negerslavar fann vägen till denna fristad.
Men – det intressanta är inte att  diskutera hur seminolerna kunde bjuda motstånd så länge – det intressanta är vaför de vita alls brydde sig om att förfölja dem.

Det fanns inget som helst av ekonomiskt intresse för de vita i träsken – ändå kunde man inte låta seminole-indianerna vara – överheten var helt enkelt tvungen att nedkämpa dem somvågade trotsa den. Och många, små onda män såg sin möjlighet att plåga andra genom att delta i övergreppen mot indianerna. Men i mer än sju år höll indianerna stånd – genom effektiv gerillakrigföring kunde de tillfoga de vita nederlag efter nederlag.
Och som seminoles påpekar än i dag – de undertecknade aldrig ett fredsfördrag med USA. De gav aldrig upp…så det är med en viss förväntan vi svänger av från Alligator Alley in på vägen mot Big Cypress, seminolernas största reservat…