SVERIGES STÖRSTA KULTURMAGASIN

Tanya Holm om Mellanöstern

2011-12-31 13:31
Sista inlägget
Gott Nytt År, från Jemen!

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

2011-12-07
Ekvationens lösning
Quid ultra faciam?

Uncle Robert in India

2011-12-28 10:46
Fanns det några snälla barn?
Retorisk fråga i mellandagarna
Hem / Chefredaktörens blogg / Florida III: Mellan Pompano och det pompösa

Florida III: Mellan Pompano och det pompösa

Vi bor i Pompano Beach – det är blue–collar–delen av kusten, i norra delarna av Fort Lauderdale. Egentligen ett gammalt fiskeläge – här fiskade portugiser och italienare mycket svärdfisk (pompanon är just en sådan) – men av det finns inget kvar. Den gamla fiskarbebyggelsen är ombyggd eller riven för att ge plats åt dem som vill semestra eller ha ett pensionärsboende som är billigare än norr eller söder om staden.
Börjar känna mig komplett rotlös och förvirrad i den här delstaten; allt är byggt för en annan sorts människa och ingenstans upptäcker jag en riktig stadsmiljö. Lilla Havanna är en ungefär lika sjudande upplevelse som Flen en måndag förmiddag. Fort Lauderdale måste vara en av de genuint fulaste och mest smaklösa platser som skapats – Dallasvräkiga villor längs med kanalerna och så ett offentligt rum som ser ut som om Honecker återuppstått och fått jobb som stadsarkitekt. Vi besöker den omskrivna konstmässan som hålls längs med huvudgatan en gång i veckan och blir chockade. En sådan sanslös anhopning av illa hopkommen konst. Två kilometer förolämpning mot den goda smaken. (Nej, det är ingen fråga om snobbism – det finns bra och dålig konst, precis som det finns bra och dålig litteratur – och så vidare. Och nej, det är inte en fråga om att se ner på outbildade och fattiga människors smak – de som går här och köper solnedgångar i olja och förgyllda hundstatyer skulle ha råd att köpa bra konst. De har pengar men ingen smak.)
Visst försöker man i Miamiregionen få kulturcred – till exempel genom samarbetet med konstmässan i Basel – men jag vet inte om det heller imponerar på mig så där särdeles. Om konststånden visar målningar med betande gaseller på savannen så visas på Miami–Basel videoinstallationer där samma gaseller utsätts för tidelag. Vid tanken på detta börjar jag se målningarna på ett litet mer försonligt sätt.

den 27 januari 2009