Hem / Chefredaktörens blogg / Åter på befriat område: SF I

Åter på befriat område: SF I

Överallt jag rör mig skapar jag kaos. Är jag i Saigon kommer skyfallen en månad tidigare. I Odessa utlöser jag oktoberstormarna i maj. Känner mig mer och mer som en huvudfigur i en icke publicerad roman av H.G. Wells. Det kanske inte finns en växthuseffekt. Allt kanske bara mitt fel?
Ingen orimlig tanke – för nu är jag i San Francisco och det är 25 grader varmt på kvällarna. För lust att gå runt och säga till folk: tacka mig, tacka mig!
Eller så är det bara en hälsning från den honom därnere, Hornper, han som väntar på att få rotera våra själar i årtusenden över knappt glödande kol. Han kanske vill påminna oss om att i nästa vecka är det 30 år sedan Jim Jones utlöste ett massjälvmord i sin församling som startat just i San Francisco. Det slutade med att 914 människor dog i Jonestown, Guyana den 18 november.
9 dagar senare mördare en rubbad redneck stadens borgmästare George Moscone och stadens förste öppet homosexuelle ämbetsman Harvey Milk.
Och det fascinerande är att det är just det här man pratar om på pubarna här; osentimentalt och fundersamt – hur var det möjligt…

Annars är det Green Festival här – och vi letar leverantörer till det stora internetvaruhuset med ekologiska produkter som vi startar nu i veckan.
Här finns mängder av läckra och smarta produkter, vilket beror på att den amerikanska miljörörelsen på något sätt är ”lyckligt” kommersiell.
De som står i montrarna strålar verkligen av lycka över sina produkter och vill sälja dem. Kränga. Nasa.
Om mässan hade genomförts i Sverige så hade det i väldigt många montrar funnit foldrar som handlade om hur staten måste understödja just det här företagets produkt.
Här går de på dig och säger att du är ett oansvarigt praktarschel om du inte köper deras skjortor av hampa eller deras choklad.
Vad sägs om visitkort tillverkade av elefantbajs…måste nog ta in det......

Två kvinnor i antroposofernas monter börjar prata med mig, och jag förklarar vänligt att Rudolf Steiner nog inte var riktigt frisk mentalt. De blir ganska arga och en av dem skriker att hon visste det direkt: You are a cop!

Eh, säger jag frågande.

Ha, säger hon och pekar på mina skor.

Copshoes, säger hon triumferande.

Well, om mina skor är de samma som amerikanska snutar har så förklarar det väl underskottet i den offentliga sektorn i det landet.

Men antagligen menar hon bara att de är putsade….

På morgonen besöker vi oannonserat en designer som tillverkar möbler av gammalt metallskrot.
Vi står utanför dörren och ringer upp honom på numret som står angivet om man vill komma in.
Vi ringer och fem minuter senare kommer han rullande i sin pick-up.
Stannar vid trottoarkanten och kliver ut och tittar upp på…mig och Jonas som står där i svarta kostymer och med portföljer.
Vi ser direkt vad han tänker: IRS.
Man kan väl säga att vi och den amerikanska miljörörelsen klär oss litet olika.
Men det gäller nog också oss och den svenska.
Dock misstänker jag att Ralph Nader har Brioni-kostymer – precis som vår nye James Bond – Daniel Craig.
Mer märkliga rapporter från den gröna festivalen i morgon.

den 15 november 2008

Chefredaktör

Tanya Holm om Mellanöstern

Erik Laakso

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

Uncle Robert in India

Åter på befriat område: SF I