SVERIGES STÖRSTA KULTURMAGASIN

Tanya Holm om Mellanöstern

2011-12-31 13:31
Sista inlägget
Gott Nytt År, från Jemen!

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

2011-12-07
Ekvationens lösning
Quid ultra faciam?

Uncle Robert in India

2011-12-28 10:46
Fanns det några snälla barn?
Retorisk fråga i mellandagarna
Hem / Chefredaktörens blogg / Once we were champions

Once we were champions

Vännen Bo stannar till på vägen till Värmland. Med sig har han en present – en dvd med Vuk Janic dokumentär: The last yugoslavian football team.
En lågmäld film av en konstnär som liksom jag fortfarande är förundrad över att vårt land kunde gå under, lika förundrad som han är över att vi kunde låtit världens bästa fotbollslag jogga ut på vilken arena som helst och piska rumpan på vilket lag som helst.
The last yugoslavian football team vill genom att skildra fotbollen i Jugoslavien under de sista femton åren av 1900-talet försöka förstå hur de olika partibyråkratiernas kamp om makt över sin region kunde leda till inbördeskrig.
Det lag som vann ungdoms-VM 1987 i Chile kunde antagligen blivit världsmästare både en och två gånger i ”vuxen” ålder.
Överdriver jag?
OK. Minns ni laget vi kunde ställa på benen?
Savicevic, Mihaljovic, Suker, Boban, Prosinecki – och så hade vi Stojkovic, Hadzibegic, Djukic, ja, jag kan dra 20 namn till…

En underfundig, lågmäld och sorgsen film som genom att låta spelarna berätta om sin uppväxt och utveckling och hur de ser på sina lagkamrater förklarar mycket.
Det är obehagligt att höra Boban prata om hur viktigt Kroatien är för honom och hur han hatade att spela för Jugoslavien, hur han älskade och älskar Kroatien över allt annat, hur han grät när han fick sjunga nationalsången för första gången, hur han var beredd att dö för Kroatien (men om så var fallet, varför drog han inte på sig uniformen istället för att spela med Milan?).
De andra i mästarlaget från 1987 framstår som så oändligt mycket mer sympatiska, och den största kroatiske spelaren Suker verkar inte riktigt kunna ta in det som skedde på 1990-talet eller förstå varför det skulle vara nödvändigt.

Men ska man kunna bli en så fantastisk målgörare som Suker så krävs intelligens – och det är väl därför han aldrig blev toknationalist som Boban – så låt oss minnas några av de bästa Sukermålen.

den 3 november 2008