En av de riktigt stora journalisterna lämnade in i fredags.
Även vi som tror vi kan skriva ställs ibland inför texter som vi försöker montera isär för att förstå hur de blivit till – så var det nästan alltid när jag läste en text av Studs Terkel.
En sak är att genomföra en intervju – låta någon annan berätta eller svara på frågor om något.
Men Studs Terkel gjorde något mer – i hans texter hörde man den intervjuades egen röst; han lyckades på något obegripligt sätt göra det som så många säger de vill göra men aldrig klarar: ge någon annan röst.
Men kanske ligger i just det uttrycket förklaringen till Studs Terkels storhet.
Han trodde aldrig att han behövde ge någon annan röst.
Alla hade en röst – en erfarenhet, en historia.
Och de var alltid värda att lyssna till.

Det är därför vi alltid hör den intervjuades egen röst i en text av Terkel.

Kanske var det som så enkelt att han hade ett stort hjärta, och stora öron.
Han var en god lyssnare.
Kanske den bäste av dem alla.
Det är nog därför han är de senaste 70 årens största intervjuare.
På www.studsterkel.org finns mer för den som inte vet så mycket om Studs Terkel – där kanman hitta ingångar till hans vittomfattande och stora livsverk.
Undrar om hans motto också kommer att stå på hans gravsten: ”Curiosity did not kill this cat.”