Rowan Williams skulle egentligen vara en lika stor komiker som sin namne Atkinson om det inte var så att Williams sa det han sade på fullt allvar och i sin egenskap av den anglikanska kyrkans ärkebiskop.
Nyligen hävdade Williams att Karl Marx hade ”i stort sett rätt” eftersom den kris vi nu ser är ett exempel på avgudadyrkan, det vill säga den ”ohämmade kapitalismen” får människor att avguda och åtrå produkter som i sig bara är döda ting. Snuskig materialism, huuuuu!
Men som Mick Hume påpekar i Spiked – Marx teori om varufetischismen är en ekonomisk analys av hur marknaden fungerar – inget moraliskt lamenterande över direktörslöner eller över vanliga lönearbetares dröm om en inomhusswimmingpool.
Men Williams är bara ett av otaliga exempel på hur man försöker använda Marx i finanskrisens spår för att döma ut marknaden (men man nämner aldrig att Marx om och om igen konstaterade att ett helt nödvändigt steg i människans utveckling är att marknaden segrar överallt, över hela linjen.)
Få saker har jag så svårt att smälta som när Marx förvanskas till någon slags moralist, han var alltid noga med att betona att marknaden i sig som ekonomiskt system är helt neutral när det gäller sådant som ras, kön och ålder. Något som Walter Benn Michaels påminner oss om i senaste numret av New Left Review:
”If, for example, you are looking to promote someone as Head of Sales in your company and you are choosing between a straight white male and a black lesbian, and the latter is in fact a better salesperson than the former, racism, sexism and homophobia may tell you to choose the straight white male but capitalism tells you to go with the black lesbian. Which is to say that, even though some capitalists may be racist, sexist and homophobic, capitalism itself is not.”
Sedan för Michaels ett resonemang om att det verkliga problemet ur folkets synpunkt är att kapitalismen genererar ojämlikhet när det gäller materiella villkor – och det är där jag menar arbetarrörelsens roll ligger - i att företräda sina medlemmar på ett så intelligent sätt att de kan försvara deras levnadsstandard, möjligheter att utvecklas (i företaget eller om företaget går under) – utan att detta hotar företagets möjligheter att operera på marknaden utan tvärtom stärker den.
Nu skulle säkert inte WBM hålla med mig hela vägen – men vi har åtminstone samma utgångspunkt.
Hela artikeln här.
Smartvänstern håller ut…