Hem / Chefredaktörens blogg / Banker och bödlar

Banker och bödlar

Sitter på hotellrummet och tittar ut över hamnen i Tromsø. Jo, det är vackert här även en sen höstkväll.
Folk här uppe är praktiska och pragmatiska och i den andan funderar jag över två saker jag läst om i dag.
Det ena är rapporteringen om kraschen för Lehman Brothers. Jag grubblar inte så mycket över de olika förklaringarna till att det kraschade – det kan vi återkomma till (om det nu kraschade i verklig mening och av de orsaker som lanseras; jag tillhör ju den lilla grupp som hävdar att Bear Sterns egentligen inte hade problem – och ja, företag har ju gått under förut – i onödan).
Men det som är märkligt är alla de ekonomijournalister som i dag skriver att Lehman Brothers inte kan uppskatta vare sig tillgång eller skulder.
Förlåt?
En av världen största finanshus vet inte i dag sin finansiella ställning?
Då måste man fråga sig – vad har deras kvartalsrapportering byggt på? Och vad har deras revisorer gjort? Det verkar orimligt och mycket märkligt. Men just denna lilla enkla fråga verkar ingen ekonomijournalist ställa utan de gillar katastrofscenarios så de hakar givetvis på tanken att ingen egentligen vet hur stora problemen är.
Vi håller helt enkelt på att prata oss in i en depression.

Det andra jag funderat på är – som alltför ofta just nu – tortyr. Läste ”Torture – a collection” en samlig essäer av olika tänkare på flyget upp och den avslutas med en text av Charles Krauthammer som förordar tortyr med det gamla vanliga ”tickande bomb-argumentet”. Sätt en elektrod mot pungen på dem så får vi veta var de gömt sprängladdningen.

Men det fascinerande i hans argumentation är att han gör skillnad mellan reguljära soldater och terrorister och för terrorister gäller inte Genevékonventionen för terrorister dödar oskyldiga civila! Därför får man tortera terrorister men inte militärer.
Hoho Charles, vakna – militärer har tyvärr för vana att döda oskyldiga civila; ibland till och med som en medveten strategi. Alltså kan vi tortera dem också eller?

Sedan säger Charles att tortyr är en så vämjelig sysselsättning att den bara får utföras – i undantagsfall – av verkliga experter.
Och det här är ett typexempel på fluffigt, icke-praktiskt filosoferande.
Tänk efter Charles – de här experterna ska bara få tortera i undantagsfall. Men hur blir de då experter? Färdighet kräver övning. Vem eller vad ska de öva på? Ska de tortera grisar i väntan på nästa människooffer eller är det så att det inte bara finns flygsimulatorer – det finns också tortyrsimulatorer? Då uppstår en vacker symmetri – terroristerna tränar sina kamikazepiloter i flygsimulatorer och vi tränar dem som ska stoppa dem i tortyrsimulatorer.

den 17 september 2008

Chefredaktör

Tanya Holm om Mellanöstern

Erik Laakso

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

Uncle Robert in India

Banker och bödlar