Hem / Chefredaktörens blogg / Från FRA till Robespierre

Från FRA till Robespierre

Som sagt – tortyr är mitt nya intresseområde. Jag läser allt jag kommer över. På tåget till Stockholm i morse drog jag fram Michael Kerrigans "The instruments of torture" ur portföljen, och av någon anledning följde min nästa yngsta dotter Noras senaste exemplar av Kamratposten med. De två damerna mittemot utbytte bekymrade blickar – anmäla eller inte anmäla? Jo, jag förstår dem nästan. Det såg litet underligt ut.
Stannar till vid FRA-demonstrationen. Kul att så olika politiska krafter enas – men borde de inte också enas om att gemensamt kämpa för omfattande politiska reformer?
Varför enas om att försöka få förslöade partiapparater fyllda av trötta byråkrater att byta ståndpunkt?
Varför inte enas om att skapa ett politiskt system som bygger på:
– personval
– direktdemokrati i form av återkallningsrätt av den som valkretsen valt
Och tänk om man kunde upprätta en enighet mellan frihetlig höger och vänster om att statsapparatens storlek och betydelse drastiskt ska minskas.
Här är problemet att de statsälskande kulturkonservativa och de statskramande vänsterkrafterna än så länge i antal vida överstiger de mer frihetliga krafterna till höger och vänster. Men det kan vända om man börjar diskutera vem man ska välja, till vad och i vilket sammanhang. Tänk er en anti-etatistisk lista som samlade höger- och vänsternamn.
En gammal hederlig enhetsfront mot den ”skändliga” – som i våra dagar är staten – tror det skulle kunna få ett folkligt genomslag. Den stora striden ska inte gälla vilken politik som ska föras – den stora striden ska stå melan den som tycker att staten ska bestämma mycket och dem som tycker staten ska bestämma så litet som möjligt.

Förströelseläser just nu förlaget Versos samling av Robespierres tal och texter. Slavoj Zizek har gjort urval och skrivit förord.
Det är skakande läsning, och smått obegriplig. Jag har vad jag kan se två hyllmeter om den franska revolutionen och min bild av Robespierre var klar; en inskränkt blodtörstig dåre. En puritan som bara njöt av att se andra dö – och en usel tänkare och ännu uslare talare.
Och så läser jag orginaltexterna – det är ord klara som källvatten i Kranjska Gora. Lugna, sakliga, humanistiska resonemang.
Jo, jag förstår också att han trots det kanske var en mordisk vettvilling.
Men har de historiker som beskrivit honom som en svamlande, osammanhängande talare verkligen läst honom? Om de har det – varför framställa Robespierre på ett så märkligt sätt.
Sådärja – då har jag fått en fråga till att borra ner mig i sista kvartalet 2008.

den 16 september 2008

Chefredaktör

Tanya Holm om Mellanöstern

Erik Laakso

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

Uncle Robert in India

Från FRA till Robespierre