Ännu ett 48-timmarsrace, den här gången för att sammanställa halvårsbokslutet…långa nätter…desperat zappande i musiklagret för att hitta något som håller en vaken.
Och så klickar jag på Kris Kristoffersons ”The Austin Sessions” och börjar undra: varför lyssnar jag inte på det här varje dag? Det här är total country, eller snarare det här är totalt bra.
Så varför lyssnar jag inte mer på honom?
Jag gjorde det ju mycket mer förr, men verkar ha förträngt honom – tror det hände när jag kollade på en Bladefilm med min son och plötsligt uppenbarar sig Kristofferson upp som konstant galet skrattande vampyrdråpare. Hans rollgestaltning där är väl inte så mycket Kris Kristofferson som Krister&Stefan.
Min son tittade fundersamt på mig och sa: Är inte det den där killen du brukar lyssna på?
Burr…man ville liksom inte erkänna att det var så.
Allteftersom Kristoffersons röst, sånger och texter följer mig under nattens genomgång av ekonomiavdelningens sammanställningar (jo, det blev tjockt med pengar igen; makterna är alltid med oss – på halvåret tjänar vi lika mycket som på förra helåret: 18 miljoner) så påminns jag om hur bra han är: Help me make it through the night eller The Pilgrim...eller...som sagt: hur kunde jag glömma hur bra han är bara för de där usla filmrollerna?
Så varför då en så usel skådis? Varför till och med en så extremt usel skådis i vissa fall?
För mig som vill förstå USA känns det som en mer relevant fråga än att grubbla på varför Obama väljer Biden som vicepresidentkandidat eller varför inte McCain har koll på hur många hus han har.
Varför kan ingen skriva om det som händer i dag i amerikansk politik på samma sätt som till exempel Garry Wills skrivit om de politiska skeenden som passerat? Skriva med en blick för det som händer vid sidan av det som alla talar om. Och det ju de skeendena som bestämmer vad som egentligen ska hända.

www.voltaire.se kommer snart att kunna erbjuda sådana texter eftersom George Blecher blir vår korrespondent i USA.
Och bara jag hinner prata klart med Fredrik Wannheden så får vi en kunnig rapportör från Italien.
Och så har vi garanterat en fantastisk rapportör på www.voltaire.se från antingen Madrid eller Rio de Janeiro – bara Klara Lee kan bestämma sig för var hon ska bo.
Under hösten kommer vi att utmana och överglänsa tråkmedias rapportering av det som sker i världen.
Vi kommer att ge er texter som diskuterar det som sker inte genom att tjata om det som alla andra tjatar om utan som istället försöker förstå och förklara till synes mer perifera saker; som till exempel varför Kris Kristofferson är en stor musiker men en usel skådespelare.