I dagens SvD kräver ett antal skribenter att staten ska ta kontroll över skolan så att alla elever garanteras bra teater.

Kommunalpolitiker anses alltför opålitliga när det gäller satsningar på kultur – framförallt kultur till barn.

Så då måste staten gå in och agera teaterdirektör med makt över skolväsendet.

Med samma resonemang skulle landets idrottslärare eller varför inte slöjdlärare eller ja – vilken lärargrupp som helst kunna hojta till och kräva att staten ingriper för att garantera kvaliteten av just deras del av undervisningen.

Men debattörernas argument är märkliga på flera plan.

Låt oss först angripa det som säkert de allra flesta i detta land är överens om och det är skribenternas tankefigur om att teater är viktig för barnens utveckling.

Jo, absolut – men det är minst lika viktigt med:

–      bra skolmat och lugn i matsalen

–      lärare som själva behärskar basämnena (jag har fyra ungar så jag vet hur det är ställt med det)

–      idrott och fysisk träning – gärna varje dag

Varför skulle barnens utveckling vara så beroende just av att lyssna på personer som talar med magstöd från en scen att man måste på kalla statsingripande för att säkra detta?

Jo, teater är viktigt. Och när man är barn eller ung – det är då man kan få de där riktigt stora omtumlande upplevelserna. Men kan man inte lika gärna få den upplevelsen genom inspelningar som visas på storskärm? Det är väl kvaliteten på skådespeleriet som är det viktiga – inte att man upplever det live?

Och har vi tillräckligt många bra skådespelare för att kunna ge dem som går i skolan en bra teaterupplevelse live?

Jag är inte så säker på det. Jag tror inte det räcker ens med mer pengar.

Det andra argumentet mot skribenterna är att staten inte på något sätt är en säkrare och mer givmild mecenat för skolteater.

Det enda som kan säkra mer teater till skolorna är att föräldrar kräver det och sådana opinioner är lättare att bygga på lokalplanet.

Men artikelundertecknarna är inte intresserade av att gå ut till folket och skapa medvetande; bygga folkrörelse för mer medel till teatern.De är bara intresserade av att lobba i maktens statliga korridorer för att garantera en säkrad försörjning till sig och sina kompisar.

Det arbetande folkets barns behov av god dramatik som framförs ”live” – det är bara en förevändning.

Och bland undertecknarna finns Arenas Håkan A Bengtsson –vad har egentligen tagit åt det där gänget?