Hem / Chefredaktörens blogg / Dag rena natta

Dag rena natta

För ett tag sedan skrev Ola Larsmo en krönika om att Dag Solstad i en essä skulle hävdat att yttrandefriheten inte ska ses som en absolut rättighet och att censur inte lyckats döda ett enda betydande verk.
Tills för några dagar sedan utgick jag från att det inte kunde vara så – att på något sätt måste måste tankegången vara fel återgiven.
Och så får jag tag på det nummer av den norska tidksriften Samtiden där Solstads text ”Om ytringsfriheten” är publicerad.
Det har nästan alltid varit en stor upplevelse att läsa Solstad, för mig är han en av de stora samtida författarna – en av de få som lyckats förena radikalism med en klar (men också förstående och förlåtande) blick för de allra sämsta dragen hos människan. Det finns en märklig ömsinthet i hans beskrivningar av männiksors feghet, fantasterier och förfall.
Men denna essä – hur kan så dumma tankegångar formuleras i samma huvud som som gett oss en så många stora litterära upplevelser.
Det underliga är att Solstad driver sina teser med en total avsaknad av logik och med ett monumentalt förakt för historiska fakta.
Påståendet om att censuren inte dödat något stort verk är givetvis helt fel – hur många romaner och poem försvann inte de årtionden NKVD:s och KGB:s litterära inkvisition kontrollerade allt som skrevs i Sovjetunionen?
Dessutom, censuren dödade inte bara verk – censorerna dödade de som skrivit verken – eller är namn som Babel och Mandelstam helt okända för Solstad.
Men det som stör Solstad är att yttrandefriheten innebär att vem som helst när som helst kan kritisera islam – från islamofober till dem som har en balanserad och förnuftig kritik av bristen på demokrati och upplysning i de flesta länder där Islam dominerar.
Solstad ser tryckfrihet som bra (om än inte alldeles nödvändig) – men yttrandefrihet som förkastlig; den är bara en ”fundamentalistisk” variant av tryckfriheten.
Solstad angriper också det yttrandefriheten genom att peka på dem skvallertidningar som fabricerar historier eller berättar om saker som de inblandade inte vill ska bli kända. Se vart yttrandefriheten fört oss hojtar Solstad. Men i Norge såväl som i Sverige har den som utsätts för kränkningar av den personliga integriteten ganska goda möjligheter att få rätt i rätten.
Det stora problemet i dag är inte att alltför mycket sägs om mörkret i så många muslimska länder – jag tror snarare att det stora problemet är att för litet kritik och protester riktas mot tillstånden i de länderna.
Och grunden för det är förstås att de som skulle kunna kritisera alltför ofta anser att de där borta egentligen inte behöver demokrati, demokrati är en västerländsk företeelse. Gula, bruna och svarta klarar sig ganska bra ändå.
Denna relativisering av rättigheter som borde vara absoluta innebär givetvis att slutligen kommer rättigheterna inte att anses vara absoluta ens för de vita. Dithän har Solstad nått i dag.
Det fria ordet kan bara få vara fritt för dem som har tillräcklig kunskap och tillräckligt stort ansvar. Solstad och hans vänner.
Jag läser om essän. Börjar fundera på om Solstad någons verkligen lämnade maoismens grundläggande förhållningssätt till människorna. Är han fortfarande en maoistisk mandarin.
Och den där tonen i hans romaner, det jag tog för ömsinthet, var det kanske bara ett nedlåtande förakt?

den 30 juni 2008

Chefredaktör

Tanya Holm om Mellanöstern

Erik Laakso

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

Uncle Robert in India

Dag rena natta