Hem / Chefredaktörens blogg / Total förståelse blir totalitär förståelse

Total förståelse blir totalitär förståelse

I en av sina sista böcker, som skrevs när han vandrat in i den stora konstigheten, hävdade Arthur Koestler att det fanns ett säkert sätt att skapa fred på jorden.
Det enda som behövdes var att vi kapade kontakten mellan vår reptilhjärna och resten av hjärnan. Koestler menade att alla aggressiva handlingar emanerade från reptilhjärnan och blev vi av med den så blev vi av med allt våld och vi skulle alla som tjuren Ferdinand kunna sitta under en korkek, sniffa på blommor och släppa väder.
Kopplingen till reptilhjärnan kunde kapas med kemiska medel eller med skalpellens hjälp.
Jag har väl aldrig varit riktigt förtjust i just den teorin, även om det ofta fanns något storslaget galet som nästan blev sympatiskt (just därför att det var så storslaget) i Koestlers funderingar från 1960-talet och framåt.
Just den här teorin gillade jag givetvis inte därför att den var ovetenskaplig, men även om Koestler hade haft rätt så hade jag inte gillat den – det är litet obehagligt att växla in den fria viljan – även om man får världsfred i utbyte.
Men just nu så funderar jag på om det inte vore en OK lösning – för då skulle vi slippa alla dessa brutala mord och övergrepp och då skulle vi slippa alla idiotiska uttalanden till följd av alla dessa handlingar.
De senaste veckorna har media fyllts med reportage om Engla, Arbogamorden och så den där djävulspappan från Österrike.
Och de finns tre klyschor som fyller rapporteringen, eller snarare kommentarerna och det är:
1. Hur kunde det hända, hur ska vi förstå?
2. Vi måste komma ihåg att mörkret finns inom oss alla. Vi kan alla begå onda handlingar.
3. Något har hänt, Sverige har förlorat oskulden, vi är inte längre samma samhälle.

Tre uppfattningar formulerade av idioter, och kolporterade till människor som är idioter om de inte reagerar negativt på dessa tankegångar.

För det första – det finns inget att förstå. Det kommer alltid att finnas människor som dödar, stympar och förgriper sig på andra människor. Det bara är så. Vad finns där att förstå? Ibland kommer oskyldiga människor i de onda varelsernas väg och de oskyldiga dör. Det är en tragedi. Och?
Vad är det vi ska förstå? Varför en sexualniding kom åkande på samma väg som Engla? Slumpen helt enkelt. Finns inget att förstå.
Eller ska vi förstå varför sexualnidingen begick sin handling? Men det kan vi ju inte – för då måste vi ju vara åtminstone litet grann som han. Och det är vi väl inte? Jag kan inte förstå varför någon förgriper sig på en liten flicka och mördar henne. Kan du?

Och då kommer vi in på den andra stolligheten. Tankegången att vi alla kan mörda. Visst, jag själv är arrogant, dryg och maktfullkomlig och möjligen aggressiv. Men jag kan inte föreställa mig själv döda oskyldiga människor, mörda och begå övergrepp. Jag fattar aldrig vad folk yrar om när nazisternas skändligheter behandlas och personer förnumstigt säger: vem som helst av oss skulle kunna delta – det var vanliga människor som gjorde det. Precis som vi.
Well, då är jag ingen vanlig människa, och vill heller inte vara det.
Det här är en av de mest skrämmande tankegångarna i det moderna samhället – att man ska acceptera att man själv skulle kunna bli en massmördare och meningen är förstås att vi ska se mer försonligt på dem som dödat.
Aldrig i livet. Häng dem högt. Krigsförbrytare är krigsförbrytare och inte alls som vanligt folk. Det har alltid funnits människor som trotsat och lämnat flocken om den börjat förtrycka andra. Du väljer själv vem du vill vara. Men om du redan innan valet blir nödvändigt accepterar att du skulle kunna vara en av dem som deltar i övergreppen…ja, då är nog loppet ganska kört för dig.
Det här är också följden av det moderna terapisamhället, allt ska förstås, allt ska förlåtas. Varför?

Och så var det det här med oskulden som det svenska samhället skulle förlorat. Men förlorade vi den inte redan vid mordet på Engelbrekt, eller mordet på Sturarna, eller Stockholms blodbad, eller…ja, Sveriges historia är fylld av mord, svek och övergrepp. Man är helt dum i huvudet och historielös om man som dagens journalister alltid råmar så fort någon dött: något har hänt, Sverige har förlorat sin oskuld.

Vi har inte haft mödomshinna på länge. Kommer aldrig att få den tillbaka. Sverige var aldrig Bullerbyn.

den 4 maj 2008

Chefredaktör

Tanya Holm om Mellanöstern

Erik Laakso

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

Uncle Robert in India

Total förståelse blir totalitär förståelse