Chefredaktör
2011-09-09 17:19
I. Mexiko: Legosoldater och legoknektar
Fler texter »
Tanya Holm om Mellanöstern
2011-12-31 13:31
Sista inlägget
Gott Nytt År, från Jemen!
Fler texter »
Erik Laakso
Det är dags att ta farväl
Alla rubriker »
Kallbergs USA
2012-01-02 21:52
Jul i västra Pennsylvania
Fler texter »
Poesibloggen
2011-12-31 12:31
Att fortsätta med att skriva
Fler texter »
Vetenskap
2011-12-07
Ekvationens lösning
Quid ultra faciam?
Fler texter »
Uncle Robert in India
2011-12-28 10:46
Fanns det några snälla barn?
Retorisk fråga i mellandagarna
Fler texter »
Hem
/
Chefredaktörens blogg
/
The Bronx och Brooklyn I: Leverkorv
The Bronx och Brooklyn I: Leverkorv
Tillbaka efter några dagar i The Bronx och Brooklyn. Närhelst min fru anser att jag börjar bli för lättirriterad därför att allt går så långsamt i Sverige så ser hon till att vi kommer iväg dit.
Hon ser mig och delar av New York som två kommunicerande kärl som eftersom vi har samma tryck har en utjämnande effekt som innebär att jag blir lugnare.
I Sverige leder det lägre trycket i Sverigekärlet bara till att mitt eget inre tryck ökar.
På fredagen promenerar vi längs med hela den gamla huvudgatan i The Bronx; Grand Concourse – en bred boulevard med mängder av monumentala artdecobyggnader.
Här uppfördes en gång i tiden de mest genomtänkta byggnaderna i världen – den som tror att Sverige var världsledande i social ingenjörskonst borde läsa om och besöka The Bronx.
Allmännyttan här planerade till och med badrummen i lägenheterna på ett sådant sätt att fönstren skulle ge ett sådant inflöde av ljus att inga skuggor försvårade männens rakning.
Den demokratiska partiapparatens planeringsiver här får Per Albin Hansson att framstå som en extrem marknadsliberal.
Och visst blev det några märkligt fantatiska decennier – tills allt kollapsade – och den här resans syfte är mycket att jag vill samla material och intryck för att förstå vilka mekanismer som gör att The Bronx på 1970-talet går från socialt mönsterexperiment till att få en stadsbild som påminner om Beiruts. Och att det går så fort.
Vi märker att stadsdelen börjat återhämta sig. Ordentligt. Men vissa delar har aldrig förlorat sin ursprungliga charm. Lina suckar litet trist när vi promenerar genom Tremont, trista kvarter, följda av några kvarter med lagerbyggnader – men hon har vant sig vid mitt intresse för storstadsförfall. Men jag vet vad som väntar.
Plötsligt kommer vi in på Arthur Avenue och ett genuint småstads-Italien stäcker ut sig framför oss. De tio kvarten i The Bronx Little Italy är så mycket mer genuina än de på Manhattan. Här hittar du märkligt nog inga utländska turister – däremot kommer älskare av italiensk mat och kännare från hela New York hit.
Restaurangerna är fantatiska – riktig mat. Bondmat. Eller mat som i Roms utkantsosterioer. Inälvor. Fönster fyllda med komage. Butiker med leverkorv från Kalabrien! Gårdsgrappa från Friuli!
Och så den stora vita, långa limousinen som rullar upp och hämtar de tre gamla damerna som suttit vid bordet bredvid oss och ätit sen lunch.
Lätt att gissa vad deras söner eller män livnär sig på. Wastemanagement.
den 18 april 2008
ARTHUR KOESTLER
AYN RAND
BROTT OCH STRAFF
DRYCK
DYGD
DJUR
FILM
FINLAND
FOLKMORD
FRANKRIKE
GUD
ISLAM
ISRAEL
KROPPSVÄTSKOR
MAT
MONSTER
MUSIK
MOD
PSYKAKUTEN
RALPH
RASTAFARI
SPEL
STEAMPUNK
VÄRLDEN