Chefredaktör
2011-09-09 17:19
I. Mexiko: Legosoldater och legoknektar
Fler texter »
Tanya Holm om Mellanöstern
2011-12-31 13:31
Sista inlägget
Gott Nytt År, från Jemen!
Fler texter »
Erik Laakso
Det är dags att ta farväl
Alla rubriker »
Kallbergs USA
2012-01-02 21:52
Jul i västra Pennsylvania
Fler texter »
Poesibloggen
2011-12-31 12:31
Att fortsätta med att skriva
Fler texter »
Vetenskap
2011-12-07
Ekvationens lösning
Quid ultra faciam?
Fler texter »
Uncle Robert in India
2011-12-28 10:46
Fanns det några snälla barn?
Retorisk fråga i mellandagarna
Fler texter »
Hem
/
Chefredaktörens blogg
/
Avslagen avlyssning
Avslagen avlyssning
Gringos nye chefredaktör berättar i en intervju i dag att han fått många intryck och erfarenheter under sina resor i latinamerika.
Hur ska han då strukturera, analysera och bearbeta det han upplevt.
Med hjälp av Marx, Habermas, den katolska tron, Weber – säg åh säg vilken teori han ska använda.
Nej, nej, glöm allt sådant – den nye chefredaktören Moreno berättar att TV-serien
The Wire
hjälpt honom att förstå och få perspektiv på det han upplevt.
Rent principiellt är det litet underligt med någon som tror han förstår verkligheten med hjälp av en TV-serie, det spelar liksom ingen roll vilken TV-serie vi pratar om.
Än mer problematiskt blir det på grund av att The Wire är en väldigt överskattad serie, fylld av klichéer.
Hur kan man acceptera ännu en parodis irländsk lockhårig snut som har problem med disciplin, sprit och kvinnor. Figurer som McNulty var inte originella ens för 20 år sedan.
Alla nationaliteter och yrkesgrupper framstår som just klichéer och parodier; polackerna, hamnsjåarna, de svarta langarna, journalisterna och politikerna. Vi har sett det förut: den enda originella figuren är den ständigt läsande kontraktsmördaren Brother Mussone och så är Steve Earles lilla roll som en redneck som slutat knarka en kul krumelur.
Serien har fått mycket beröm för sin realism och sin skildring av ”urban decay” – men det är tvåfaldigt problematiskt:
• dels rör sig utvecklingen i Baltimore åt rätt håll och har gjort så länge.
• dels har misären och eländet aldrig varit så djupt och utbrett som serien gör gällande. Ett talande exempel på detta ger Dominic West (som spelare McNulty) i en intervju i Esquire. West är ju britt och för att han skulle få insupa atmosfären i Baltimore och få en känsla för det hela så guidades han av en polis till de värsta knarkdistrikten i Baltimore. När de kommer dit säger polisen: jag skäms så för att visa dig det här.
West ser sig om. Visst säljs det knark öppet, men det är en solig dag där barn leker på gatan som kantas av vackra tvåvåningstegelhus med terrasser.
West som växt upp i Sheffield verkar tycka Baltimores eländeskvarter vid en jämförelse är ganska mysiga.
Det märkliga är att The Wires skapare David Simon också arbetade med
Uppdrag Mord
som vid en jämförelse framstår som så mycket bättre: mer komplexa individer som Pembleton och Kellerman. Jag håller just på att se om serien sömnlösa nätter och inser hur mycket jag formats i min chefsroll av Al Giardello (well, någon rollmodell måste man ju ha och jag vågar inte riktigt vara som en annan Al; Al Swearengen).
Jämfört med The Wire så är Uppdrag Mords tempo högre, den sociala skildringen bättre, dialogen lysande – tänk bara på Munch analyser.
Men framförallt så är kvinnoporträtten fantastiska – aldrig har en serie skapats med så många urstarka självständiga kvinnor som vi mötte i Uppdrag Mord.
Men se på The Wire – den enda självständiga kvinnan där som är stark och kompetent nog att leka med killarna på deras villkor är lesbisk. Litet unket kanske.
Så om Gringos chefredaktör formats av den serien så lär inte den nya utgåvan bli så intressant.
…men spelar roll – om fem minuter ska Olympique Marseille börja piska rumpan på Lyon…
den 6 april 2008
ARTHUR KOESTLER
AYN RAND
BROTT OCH STRAFF
DRYCK
DYGD
DJUR
FILM
FINLAND
FOLKMORD
FRANKRIKE
GUD
ISLAM
ISRAEL
KROPPSVÄTSKOR
MAT
MONSTER
MUSIK
MOD
PSYKAKUTEN
RALPH
RASTAFARI
SPEL
STEAMPUNK
VÄRLDEN