Det har varit stressiga veckor – igen. Därför minimalt bloggande. Årsbokslutsarbetet (äntligen klart, anständig vinst – igen), förberedelser för Timbros frihetsvecka och talartävling. Nederlag ( lyssna på mitt bidrag här), slutförande av bidrag till en antologi om feminism där Petra Östergren är redaktör, en text till Neo, och så arbetet med att göra klart en attackbok på Naomi Klein. Och så heja på när vår genialiske formgivare och redaktör Lars Winterstrand genom att jobba dygnet om levererar Voltaire Publishings tre nästa böcker till trycket. De piller han äter vill jag också få tillgång till.

Och så förbereder vi en marknadsföringskampanj som kommer att knocka de andra elbolagen. Igen.

Influensa under hela perioden dessutom. Den ger sig aldrig.
Och så arbetet med nästa nummer av Voltaire...vad håller jag på med egentligen? Well, visst jag har inte gått in i väggen, jag har utmattat vacklat in i den – men är inte just detta livets mening – att om och om igen arbeta sig till utmattning?

Nästa nummer av Voltaire kommer att ha mat som tema och jag bidrar med en text om en av mina gamla favorittänkare – antropologen Marvin Haris. Det var ju han som lade grunden för den kulturmaterialistiska skolan – den som litet förenklat uttryckt säger att alla samhällen organiseras på grundval av hur vi enklast ska få fatt på största möjliga mängd proteiner.
Jag har läst om alla hans viktigaste verk de senast två månaderna och han är ännu bättre än jag minns honom. I en tid då alla diskuterar hur det går till när idéer formar vår värld och vardag så visar Harris om och om igen att det är de materiella villkoren i vår vardag som tvingar oss att utforma idéer som gör att vi kan hantera vardagen bättre.
Till exempel så var muslimers och judars tabu mot fläsk på sin tid ett rationellt förbud därför att svinet var ett hot mot natur och miljö. 
Men Harris är också nyttig läsning för den som tror på de ludditer som anser att vi får en bättre värld ju enklare vi lever; Marvin harris visar med ett antal exempel att primitiva samhällen gör vida allvarligare miljöavtryck (vilket fånigt ord eller hur, men det är PK-dagen i dag) än mer avancerade samhällen.
Är ni oroliga för den takt i vilken djurarter utrotas idag? Klen tröst kanske, men Amerikas indianer utrotade fler djurarter snabbare i relation till sitt antal.