Hem / Chefredaktörens blogg / Från Eva Braun till Evita Peron

Från Eva Braun till Evita Peron

I lördags var jag på gymmet för första gången på två veckor – influensa och stämbandsinflation har inneburit att jag enbart orkat släpa mig till jobbet.
Inget mer. Så det var med hämnd i sinnet jag bytte om i förrgår – nu skulle kroppen straffas – den skulle få lära sig hur det är att bli sjuk när jag behöver den, den skulle inse att det bara gör ondare när den straffpinas bland smithmaskiner och hantlar. Så det blev bara de där tunga basövningarna (bänkpress, marklyft, knäböj) som gör att du riktigt kan höra muskler och senor få ande och röst och be: snälla, sluta, vi ska aldrig mer svika.
När jag vaknade i söndags insåg jag att sådana hämndaktioner mot det egna köttet funkade förr. Inte nu längre.
Så jag blev liggande större delen av dagen och läste; framförallt en deckare av en författare jag aldrig stött på tidigare märkligt nog – Philip Kerr som verkar ha skrivit en svit böcker om en tysk kriminapolis under Weimarrepubliken som efterhand tar drängtjänst hos SD och Heydrich – trots att han är sina forna militanta socialdemokratiska ideal trogen – han är en gammal medlem av deras kamporganisation Järnfronten. I den bok jag läste – A quiet flame – har denne polis, Bernhard Gunther, flytt till Argentina undan de Allierade – han delar hytt med Eichman under färden över havet.
Bra, rapp dialog – Chandler goes Kudamm – bra miljöskildringar både av Berlin 1932 och Buenos Aires 1950. Smarta kulturhistoriska och sociala iaktagelser som att alla dessa seriemördande kannibaler som härjade i Tyskland under Weimarrepubliken och som samtidigt levde normala, respektabla, för att inte säga tråkiga liv till vardags – berättade inte dessa monster något – varnade inte deras dåd för det som komma skulle? Berättade de inte att Pinneberg blivit psykopat?
Kerr skildrar också kunnigt och ingående peronismens totalt amoraliska samhälle, dess nakna fascism, nedlåtande paternalism mot massorna i kombination med överhetens skörlevnad och korruption. Det för tankarna till Mussolinis sista dagar eller varför inte till Pasolinis gestaltning av republiken i Salo och dess fyra månader av hat och perversion inlindande i traktat och proklamationer om social rättvisa.
Det enda som irriterar i Kerrs thriller är att återigen är bovarna pedofiler som är begivna på småflickor – visst, jag vet – Peron var ju i verkligheten pedofil – men ändå, jag orkar snart inte med en bok till där upplösningen bygger på just ett sådant avslöjande.

den 3 mars 2008

Chefredaktör

Tanya Holm om Mellanöstern

Erik Laakso

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

Uncle Robert in India

Från Eva Braun till Evita Peron