Chefredaktör
2011-09-09 17:19
I. Mexiko: Legosoldater och legoknektar
Fler texter »
Tanya Holm om Mellanöstern
2011-12-31 13:31
Sista inlägget
Gott Nytt År, från Jemen!
Fler texter »
Erik Laakso
Det är dags att ta farväl
Alla rubriker »
Kallbergs USA
2012-01-02 21:52
Jul i västra Pennsylvania
Fler texter »
Poesibloggen
2011-12-31 12:31
Att fortsätta med att skriva
Fler texter »
Vetenskap
2011-12-07
Ekvationens lösning
Quid ultra faciam?
Fler texter »
Uncle Robert in India
2011-12-28 10:46
Fanns det några snälla barn?
Retorisk fråga i mellandagarna
Fler texter »
Hem
/
Chefredaktörens blogg
/
Vänstern bör bli manligare
Vänstern bör bli manligare
Senaste numret av Arena har en liten avdelning om presidentvalet i USA. Katrine Kielos skriver en text om hur den amerikanska högern vunnit slaget om väljarna därför att den lyckats skapa en berättelse som vädjar till vad hon kallar”myten om den amerikanske mannen”; den tyste, starke mannen som inte tvekar att stå ensam mot överhet och förtryckare. Där har Kielos helt rätt, och hon har lika rätt när hon säger att ganska ofta har berättelsen varit just en berättelse och inte en dokumentär sanning. Men det märkliga är att hon också på något sätt också tar avstånd från den sortens manlighet. Men varför då egentligen? Den amerikanska vänstern då den var något att ha bestod ju av män som wobblies – killar som kunde dricka John Wayne under bordet, besegra vem som helst i poker och därefter gå ut och starta en strejk. Amerikansk vänsters ständiga nederlag de senaste trettio åren beror till stor del på att den saknar män. Starka, självständiga själar som de Steve Earle sjunger om i ”Christmas in Washington” . Mänr som Jack Flagg, som med en sexskjutare i varje hand ledde lantarbetare och cowboys i strejk mot boskapsbaronerna i Wyoming under 1880-talet. Vänstern måste våga vara manlig igen – ingen arbetarrörelse vill bli led av stillsamma poeter med insjunken bröstkorg. Och manlighet på det sätt som jag talar om här är inte könsbunden; se på Emma Goldman och Mother Jones. En annan liten märklig sak i Katrines Kielos text är att hon väver in ett resonemang om Budweisers marknadsföring i det hela; men hon missar helt den materialistiska grundvalen för att Budweiser hela tiden justerar sin marknadsföring och mer och mer koncentrerar den på de arbetande klasserna. Blaskbira som Bud fyller en alldeles utmärkt funktion som ”chaser”, man sköljer ner en rye eller en bourbon med den. Men allteftersom medelklassen under 1970-talet övergick till vin eller vodka just för att markera att de inte var arbetare så tvingades Bud att gå från att vara hela folkets öl till att sälja sig som det arbetande folkets öl.
den 11 februari 2008
ARTHUR KOESTLER
AYN RAND
BROTT OCH STRAFF
DRYCK
DYGD
DJUR
FILM
FINLAND
FOLKMORD
FRANKRIKE
GUD
ISLAM
ISRAEL
KROPPSVÄTSKOR
MAT
MONSTER
MUSIK
MOD
PSYKAKUTEN
RALPH
RASTAFARI
SPEL
STEAMPUNK
VÄRLDEN